– Det är många som fixar i ordning sina vagnar nu för att de ska vara i beredskap, säger Robin Andersson, platschef på Milmac Sweden AB i Strängnäs.
– Försvarsmakten har köpt mycket delar nu.
Milmac Sweden AB:s verksamhet kretsar huvudsakligen kring terrängfordonet Bandvagn 206. Fordonet har från början använts av det svenska försvaret, men i samband med de stora nedskärningarna som inleddes kring sekelskiftet gjorde sig försvaret av med en stor del av sina bandvagnar. Milmac har i omgångar köpt bandvagnar av försvaret och sålt dem vidare för civilt bruk. Totalt har Milmac köpt och sålt cirka 1 000 exemplar av Bandvagn 206.
– Det har varit en bra affär, säger företagets ägare och vd Stefan Persson.
Kunderna finns i både Sverige och andra länder. Det rör sig till exempel om räddningstjänster och elnätsbolag som behöver kunna ta sig fram i terrängen för att reparera kablar. Andra exempel på kunder är skidanläggningar och privatpersoner. Bandvagnarna är kapabla att simma och kan bestiga sluttningar med 60 procents lutning.
– Bandvagnarna lämpar sig jättebra för alla som behöver vara ute i skogen. Såna som håller på med kraftledningar och som bygger tågräls. Idag säljer vi mycket till såna som bygger vindkraft. Förut var det mycket oljebolag, säger Stefan Persson.
Den 54-årige entreprenören Stefan Persson från företagarfamiljen Persson i Solö på Fogdölandet har grundat Milmac. Han äger även en del av fastighetskoncernen Kilenkrysset där han bland annat är engagerad i projektet Eldsundsviken.
Stefan lät tala om sig redan som 14-åring då han blev omskriven i Strengnäs Tidning som kommunens yngsta företagare. Han hade då tagit över sin pappa Jan Perssons bilskrot i Solö som han drev som egen firma.
En vinterdag när Stefan gick i skolan inträffade en snöstorm på Fogdön som fick vägarna att snöa igen så att eleverna inte kunde bli hämtade av sina föräldrar. Stefans lärare Birgitta ringde då till regementet P10 och begärde att de skulle komma och hjälpa till med att skjutsa hem barnen. Snart dök ett flertal bandvagnar upp. När Stefan tillsammans med de andra skolbarnen och lärarna fått skjuts hem hade han inte bara fått ett äventyr utan dessutom ett nytt intresse i form av militärfordon.
Vid sidan av bilskroten sysslade han med att köpa och sälja cyklar, senare även mopeder. Han fick på så sätt ihop tillräckligt med pengar för att köpa en bil i form av en Plymouth Valiant. Den bilen kunde byta mot en Volvo "Sugga" som blev det första militära fordon han ägde. Han fixade till "Suggan" och kunde sälja den vidare till det då relativt höga priset 12 000 kronor.
– Då kändes det som att jag var miljonär. Det var mycket pengar för en liten grabb, säger Stefan.
– Det blev mer och mer. Ibland fick jag sälja fina grejer bara för att finansiera nästa köp. Ibland köpte jag kanske tre fordon. Jag kunde spara ett och sålde de andra två och försökte tjäna på dem.
Han började handla mer och mer med amerikanska bilar och byggde en lokal i Solö 1987. Företaget hette Strängnäs specialbilar. Det utvecklades bra och han flyttade företaget till Strängnäs tätort.
– Militärbilar var då mera hobbyn vid sidan, säger Stefan.
I mitten av 1990-talet hade han uppåt 200 bilar i lager. På 1990-talet började han även med fastighetsaffärer.
– Jag upptäckte att det var bra affärer att förvalta och hyra ut en fastighet om man har köpt den till rätt pris. Nästan bättre pengar att tjäna än att slita ut sig på bilhandel.
Han slutade med bilaffärerna år 2000 eftersom han inte orkade hålla på med dem längre. Samtidigt pågick en stor förändring i samhället som skulle leda till det som blev Stefan Perssons stora grej: Att köpa och sälja Bandvagn 206. Många trodde att världen gick en fredlig framtid till mötes och det svenska försvaret skars ner kraftigt. Stefan var en av de som upprördes över hur stora mängder modern utrustning skrotades.
Stefan, som kände till en del om militärfordon, var övertygad om att Bandvagn 206 kunde gå att sälja och att det var onödigt att skrota dem. Han fick en idé om att köpa bandvagnar av förvaret, bygga om dem lite och sedan sälja dem vidare till civila kunder.
– Jag kände att det kanske var för tidigt för mig att bara hålla på med fastigheter. Jag måste nog vara med på det här för att det är så spännande och intressant.
Efter ett tag började försvaret sälja utrustning istället för att bara skrota den. Till en början såldes gigantiska partier med civil utrustning blandad med krigsmaterial som bara ett fåtal spekulanter hade möjlighet att köpa. Efter ytterligare debatt började försvaret sälja utrustning i mindre och enhetligare partier och det var så Stefan Persson kom över sina första 73 bandvagnar som då kostade runt 50 000 kronor styck.
– Jag satsade väl alla pengar jag hade från bilfirman och köpte de där 73 bandvagnarna, säger han.
Först försökte han sälja dem vidare för 120 000 kronor styck utan att ha gjort något med dem, men det funkade inte eftersom kunderna inte tyckte att de hade någon nytta av dem. Stefan återgick till sin ursprungliga affärsidé att anpassa bandvagnarna för civilt bruk och nu lossnade försäljningen.
– Jag tog bort skåpet på bakvagnen och satte ditt ett flak i galvaniserat stål som vi hade tillverkat i vår verkstad. Sedan lackade vi hela framvagnen röd eller vit. Vi satte på kofångare och satte på en saftblandare. Nu såg folk att det var en arbetsmaskin.
Stefan sålde bland annat tio bandvagnar till Vattenfall och tio till räddningstjänsten på Island. Han fick fler ordrar och började även sälja reservdelar. Efter tsunamikatastrofen i Sydostasien 2004 sålde Milmac 60 bandvagnar till Indonesien.
– Det var jättebråttom. Vi jobbade som galningar dag och natt för att få det färdigt.
Verksamheten rullade på och Milmac började även byta ut bandvagnarnas bensinmotorer mot klimatsmarta dieslar.
Många bandvagnar såldes till Ryssland där kunderna utgjordes av räddningstjänster och privatpersoner som använde dem i samband med jakt. Milmac var även med och startade en fabrik i Ryssland för renovering av bandvagnar. Försäljningen till Ryssland upphörde dock i och med det rysk-ukrainska krigets utbrott 2014.
Enligt Stefan är Milmac är noga med att bara göra affärer där de vet var bandvagnarna hamnar i slutändan. Företaget vill inte att några ytterligare bandvagnar ska hamna i Ryssland. Företaget har heller inte sålt några bandvagnar till Ukraina sedan krigsutbrottet.
– Nej, men det skulle man ha kunnat göra om någon frågat seriöst och man vetat hur det går till och var bandvagnarna hamnar, säger Stefan.
Även i Ukraina finns dock Bandvagn 206 sedan tidigare.
I början klassades alla bandvagnar som krigsmateriel och Stefan Persson var tvungen att ha tillstånd av krigsmaterielinspektionen för varje affär. Han blev även licensierad krigsmaterielhandlare även om han aldrig sålt bandvagnar till någon militär kund. Sedan några år tillbaka är de flesta bandvagnar inte klassade som krigsmateriel längre.
En viss modell, som i försvaret var utrustad med en kanon, klassas dock fortfarande som krigsmaterial. De vagnar av den modellen som Milmac har i sin ägo - ett 80-tal - planerar företaget att bygga om till amfibiegående räddningsfordon. Det är företagets stora framtidssatsning. En prototyp ska vara klar nästa år. Orsaken till satsningen är att företaget tror att efterfrågan på räddningsfordon i samband med översvämningar kommer att öka.
För närvarande har Milmac cirka 180 bandvagnar i lager. I dagens läge säljer företaget bara cirka tio fordon om året. Den viktigaste delen av verksamheten består istället av att sälja reservdelar samt att uppgradera och bygga om bandvagnar.
– Nu vill jag helst inte sälja en bandvagn som den är. Jag vill att vi ska plocka isär den och modernisera den så att den blir modern och nästan som ett nytt fordon. Ett renoverat fordon kostar kanske två miljoner kronor, säger Stefan.
– Vi försöker hela tiden köpa tillbaka vagnar när de kommer ut till försäljning, men som det har varit nu täcker det inte allt vi säljer. Man försöker göra mer på varje vagn istället, säger platschefen Robin Andersson.
I Solö har Milmac en 4 000 kvadratmeter stor anläggning med bland annat lager för bandvagnar och reservdelar, verkstad och utställningshall/kontor. Verkstaden är nyrenoverad. Stefan är vd för företaget vars bokföring sköts av hans exhustru Camilla Andersson.
– Vi är fortfarande vänner, säger Stefan.
Även deras tre söner Robin, Kevin och Melvin jobbar på Milmac. Företaget har därutöver ytterligare tre medarbetare.
Stefan har ända sedan barndomen sparat några av alla de militärfordon han köpt. På så sätt har han under 40 års tid skapat Skandinaviens största privata samling av militärfordon. Den stora samlingen, som bland annat består av fordon från andra världskriget, Koreakriget och Vietnamkriget, finns i ett tidigare stall i Vansö Nyby. Här finns bland annat flera exemplar av Willys Jeep, ett exemplar av amfibiefordonet DUKW och en Humwee-terrängbil. Ibland har hela personalen på Milmac tagit amfibiefordonet sjövägen till Sundbyholm för att äta lunch. Den 3 000 kvadratmeter byggnaden, som har genomgått en omfattande renovering, inrymmer även en mindre samling gamla amerikanska bilar.
Grupper kan boka guidade visningar av samlingen och varje år ordnas fordonsträffar på platsen för entusiaster i Militärhistoriska föreningen.