Här har Ingrid Loeld Rasch gjort i ordning en vägg med foton av sin far, konstnären Lars Olof Loeld.
Lars Olof Loeld (tidigare Eriksson, namnet tog familjen sent 1960-tal) var aktiv konstnär i drygt sju decennier och verksam nästan in i det sista.
Konstnären, känd som alkemist och mystiker, hade hunnit fylla 93 år då han avled den 12 oktober 2023.
Fastigheten där han och hustrun Karin Körner Loeld levde sedan 1969 har nu övertagits av Ingrid Loeld Rasch, som löst ut storebror L-P Loeld.
– Jag tänker behålla huset och ateljén åtminstone ett tag till. Jag vill skaffa mig en överblick över vad som finns i ateljén, säger Ingrid Loeld Rasch, 63, som bor med sin make Olov i Norrköping.
– I och med att jag har både barn och barnbarn i Norrköping funderar jag dock inte på att flytta tillbaka hit.
Då och då kommer konstnärsdottern att befinna sig på Lillgatan för att sortera, rensa och ställa i ordning.
– Jag kan ju även hämta böcker och andra saker, och titta på dem hemma. Min man är mycket delaktig i detta arbete.
Hur var din uppväxt i konstnärshemmet?
– Jag minns min barndom som väldigt lycklig. Pappa arbetade förstås väldigt mycket. Innan han inredde ateljén här, vi sitter i ett magasin med anor från 1600- eller 1700-talet, höll han till i en lokal på Storgatan.
Ingrid Loeld Rasch i bostadshuset på Lillgatan 7, som familjen flyttade in i på nyåret 1969.
Hon berättar att familjen fick leva länge på mammas folkskollärarlön eftersom konstnärer inte inkasserade några stora arvoden.
– Så småningom fick han konstnärslön och, som 67-åring, folkpension.
Loelds hade sitt andra hem i gotländska Sundre, en plats som betydde väldigt mycket för Lars Olof Loelds skapande. Han hade kommit dit 1949 för första gången.
– Det var då pappa såg solnedgången över havet, vilket gjorde stort intryck.
Familjen bodde i ett hus som hette Fattigstugan, som de till en början hyrde.
– Sista gången mina föräldrar reste dit var 2018, säger Ingrid Loeld Rasch vars mor gick bort 2021.
– Pappa klarade sig bra som änkling. Han blev med tiden väldigt duktig på matlagning.
Lars-Olof Loeld skrev flertalet böcker.
Sista knappa året av hans liv började dock gnistan avta sedan den produktive konstnären fått problem med en fot och hade svårt att röra sig.
Genom sitt yrke fick Lars Olof Loeld besöka länder som forna Jugoslavien, Belgien, Tyskland, Italien och Frankrike.
– Han kunde få konstnärsstipendier vilket möjliggjorde för mamma och pappa att vistas i Paris, som de älskade.
– Dessutom älskade han att ställa ut. Pappa var alltid mycket väl förberedd.
Åter till ateljén.
Här ses bland annat skulpturer, tavlor, böcker och fotografier.
Ännu ett inslag från ateljén på Lillgatan 7.
– Det känns som ett måste att förvalta. Jag kan ju inte köra allting till soptippen. Men det är inget tråkigt måste, säger Ingrid Loeld Rasch som har studerat konstvetenskap och är bibliotekarie till yrket.
Hon planerar för att strukturera ateljén så att det går att göra visningar.
– Jag har haft öppet hus här en gång. Men jag vill möjliggöra att ta emot grupper, och visa upp konsten för dem som är intresserade. Det skulle vara trevligt om vi kunde göra någon mer utställning på annat håll, säger dottern.
Vad vill du säga att din far var mest förknippad med?
– Han var känd inom konstvärlden – och uppskattad av kolleger. Jag har fått många brev efter hans död som visar det. Och minnestexten av Carl-Johan Malmberg för Konstakademien var fint skriven.
Ingrid Loeld Rasch med konstkritikern Magnus Bons som den 17 oktober gästade Multeum för att hålla ett föredrag om Lars Olof Loeld. "Jag kände honom både professionellt och som vän", säger Magnus Bons.
Konstnären Lars Olof Loeld (1930–2023) i sin ateljé i Strängnäs.
"Platserna där pappa var verksam, Lillgatan 7 och Fattigstugan på Gotland," säger Ingrid Loeld Rasch och bläddrar i ett fotoalbum.
Hur vill du minnas din far?
– Jag tyckte så mycket om honom. Han var inte bara min far, utan också en mycket god vän. Och så hade han en väldigt fin humor och ansåg att allt var möjligt.