Wiggo är cool och avslappnad men reagerar direkt om matte behöver hans assistans.
– Jag lider av psykisk ohälsa, kan svimma av och få krampanfall. Men Wiggo känner av om något är på väg att hända, upp till en kvart innan, berättar 20-åringen.
Inför säsongen 2022/2023 stod SIBK utan målvakt. Då tog man kontakt med Eskilstunatjejen Louise Hesse som trots sin ringa ålder och diagnos hunnit med att representera Mesta, Torshälla, Standard och (senast) Västerås.
– Vi kände inte till att hon hade assistanshund – utan när vi började diskutera en övergång berättade Louise att "jag tar med mig en hund", säger en av tränarna, Håkan Alm.
Hur har det gått att ha Wiggo med er hela tiden?
– Jag tycker det varit jättekul. När han har sin gula assistansväst på sig ligger han på läktaren helt lugn, ibland kollar Wiggo in Louise. Sen vet vi om att när västen åker av är han väldigt lekfull.
Matcherna?
– Då är han med oss i avbytarbåset.
Inga allergiproblem?
– Vi har märkt av det en gång, bara. En spelare i motståndarlaget fick lite problem så att vi fick möblera om lite i båsen.
I många kommuner är assistanshund jämställd med ledarhund. Så är det i Strängnäs, därför har lösningen med Wiggo i Thomas arena varit möjlig.
Förra vintern uppstod däremot ett problem då SIBK skulle resa till Visby och möta Endres U-lag.
– Vi kollade med Gotland och vid den tidpunkten hade assistanshundar inte tillåtelse att följa med in i hallen. Eftersom Endre spelade på dispens i vår serie var det okej att flytta deras hemmamatcher till Södertälje, även om vi egentligen hade velat åka till Visby, säger Håkan Alm.
Louise Hesse, som är medlem i Svenska service- och signalhundsförbundet, har haft Wiggo i över fem år. Större delen av den tiden har han arbetat som assistanshund.
– Det har blivit mycket lättare för mig att spela sedan Wiggo utbildades. Han har koll på när mina attacker närmar sig och koll på min medicin. Han kan springa in på planen med väskan, säger Louise Hesse.
Louise Hesse tillsammans med Håkan Alm, en av hennes tränare i Strängnäs damlag.
– Wiggo är ständigt i arbete, även när vi är hemma, Jag litar på honom, säger keepern.
Vad är det som utlöser dina anfall?
– Det kan vara vad som helst, förklarar Louise Hesse som har en PTSD-diagnos (posttraumatisk stress).
Hennes liv består inte bara av innebandy, långt därifrån.
Hon arbetar på en skola i Eskilstuna och studerar till lärare i Flemingsberg.
– Jag är på en anpassad grundskola och emellanåt får barnen umgås med Wiggo, säger SIBK-spelaren
Louise Hesse gör sin andra säsong med IBK och beskrivs som en aktiv målvakt.
Blir ni ofta uttittade, du och Wiggo?
– Ja, i till exempel livsmedelsbutiken.
Kan du beskriva din fyrbenta vän med tre ord, när han är i tjänst alltså?
– Lugn, fokuserad, närvarande.
Hur premierar du Wiggo efter en insats?
– Det varierar. Men så klart han ska belönas efter att ha kommit springande med medicin.
Din framtid inom innebandyn?
– Jag hoppas kunna spela i många år till och så högt upp som möjligt. Sen vill jag bli tränare!
Innebandymålvakten Louise Hesse med sin ständige följeslagare Wiggo som aldrig missar en träning eller match.
Trots sin unga ålder är Louise Hesse (född 2003) äldst i damtruppen ihop med Kajsa Alm och Ebba Zellin.
– Hon är en bra målvakt. Louise är aktiv ut mot skytt och har sin styrka i positionsspelet, berättar Kim Goddard, tränare med extra koll på målvakterna.
Strängnäs är nykomling i division 1-serien med lag från Sörmland och Östergötland. Inför fredagens hemmamöte med Katrineholm U ligger SIBK fyra.
– Målet är att vi ska etablera oss i ettan. Det är ju i stort sett ett juniorlag som vi spelar med, säger Håkan Alm.