För att hjälpa massajflickorna har gruppen inspirerats av kommunens familjecentrum. Förhoppningen är att få byarna i Simanjiro att utse representanter som träffas och som ska informera boende om varför det är viktigt att gå i skolan.
– Utbildning kan vara ett sätt att få bukt med fattigdom, säger Helena Edvinsson, barnombudsman och projektledare i kommunen för utbytet.
Under veckan som gått har gruppen fått se hur det går att använda datorer inom utbildningen. Därför hoppas de även på ett projekt med en byggnad på kommunal mark i Simanjiro där de kan använda datorer.
Vänortsavtalet mellan kommunen och Simanjiro undertecknades 2003. På senare tid har meningen med vänorter debatterats och en del anser att det är förlegat. Kommunalrådet Jens Persson (C) menar att vänorter också måste debatteras i Strängnäs.
– Vi ska ha den diskussionen i Strängnäs. Man kan fundera på om man ska ha vänorter som ligger väldigt nära vårt land.
Vilka vänorter som eventuellt ska avskaffas vill han inte berätta.
Sedan kommunen åkte till Simanjiro i somras har förberedelsefasen av projektet kritiserats. Kritiker har ansett att kommunen inte kan göra något åt massajflickornas situation i Tanzania.
– Vi ger oss inte in på hela massajdistriktet utan vi tittar på några byar. Om det blir förändringar där kanske det kan sprida sig. Om varje kommun i landet kunde visa lite mer intresse för att hjälpa till med förändringar så behöver inte insatsen bli särskilt stor.
Vad säger du till de som menar att kommunen borde sopa framför egen dörr, exempelvis inom skolan, innan ni åker någon annanstans för att hjälpa till?
– Vi jobbar ständigt med att utveckla saker som sker i skolan. Ska man släppa det globala perspektivet är det lätt att bli hemmablind och det tror jag är ganska farligt. Man har ett globalt ansvar som kommun.