Det var i slutet av juni, efter en semester i Grekland, som Sara Danielsen, 23, och hennes pojkvän stannade till vid McDonalds utanför Strängnäs.
Paret var på väg hem till Örebro efter att ha hämtat sin svartvita katt Oliver hos Sara Danielsens farmor i Stockholm.
På McDonald's skulle paret köpa mat till sig själva och lite vatten till Oliver, men restaurangbesöket blev inte som de hade tänkt sig. Oliver sprang iväg från bilen – och rakt ut i skogen.
Paret började letade febrilt, men utan framgång.
– Det var jättejobbigt. Vi åkte tillbaka till parkeringen flera gånger efteråt och tog till och med hjälp av en spårhund. Det var många som hjälpte oss, säger Sara Danielsen.
I sociala medier spreds bilder på Oliver, tidningen rapporterade om försvinnandet och många ideella krafter engagerade sig djupt i sökandet efter den svartvita katten. Men trots allt letande syntes Oliver, eller Ollie som han kallas, inte till.
Månaderna gick, och även om Sara Danielsen hade hoppet uppe, kändes det svårare och svårare, berättar hon.
Plötsligt tändes hoppet åter. En dag i slutet av förra veckan – fyra månader efter Olivers försvinnande, fick hon ett telefonsamtal.
– Det var en man som undrade om jag hade fått tillbaka min katt. Han hade nämligen sett en liknande katt vid parkeringen där Oliver försvann.
Nya efterlysningar lades ut i sociala medier och Strängnäs katthem började leta på nytt under de följande dagarna.
Sent härom dagen hörde katthemmet av sig; de hade hittat en svartvit och "väldigt kelig katt" vid samma plats där Oliver försvann.
– Jag ville först inte riktigt tro att det var Ollie. Det har varit många som hört av sig tidigare och då har det inte varit han. Jag väntade därför hela kvällen för att riktigt kunna bekräfta att det var han, säger Sara Danielsen och fortsätter:
– Först skickade de lite otydliga bilder, men de beskrev att katten hade vita fläckar vid nosen och tassarna – det stämde helt överens med Ollie. Sen skickade de tydligare bilder. Det kändes helt otroligt – det var han.
Paret åkte direkt från Örebro och väl i Strängnäs blev det ett kärt återseende.
Hur mår Oliver nu?
– Han mår bra – han är nästan ännu keligare nu än innan. Det är jättekul att få tillbaka honom. Jag vill verkligen tacka alla fina människor som engagerat sig – särskilt katthemmet. Jag är överväldigad.