Ann Bergström, driftingenjör på Sevab, berättar att förut hade bolaget egna tekniker utbildade som besiktningsmän, men just nu finns det ingen, då helikopterinspektioner anses vara så riskabla.
Det är en ordentligt blåsig onsdag när tidningen ger sig ut för att bevittna premiärflygningen. På plats parkerar tidningens utsände bredvid en högspänningsledning. Bredvid ledningen på en smal grusväg står drönaren redan startklar på en liten helikopterplatta i miniatyr.
– Manualen säger att man inte ska flyga om det blåser mer än 15 meter per sekund. I dag ligger vi ganska nära den gränsen, säger drönarpilot Mats Johansson från företaget Airpelago.
Tidigare år har elnätet besiktigats från helikopter. Att istället använda sig av drönare innebär nästan uteslutande fler fördelar än nackdelar.
– Man kommer mycket närmare och kan då få ännu bättre bilder av ellinorna, säger Ann Bergström, driftingenjör på Sevab.
Trots kraftiga vindar kan drönaren hålla sig stadig i luften. "Vi har tillstånd att flyga en kilometer från startpunkten. Utan tillstånd måste man ständigt ha visuell kontakt med drönaren", berättar Mats Johansson.
Listan över fördelar med att flyga med helikopter går att göra kort: helikoptrar flyger snabbare och klarar tuffare vindar.
Men det är fyllt av risker.
Mats Johansson flyger själv helikopter på fritiden och vet flera piloter som arbetat med just elnätsinspektioner. Flera av dem har med åren valt att skola om sig till drönarpiloter.
– Många av dem känner någon som har förolyckats. Problemet är att när de flyger är de så fokuserade på ellinan, sen helt plötsligt kommer en korslina som man inte ser och så är olyckan framme, säger han.
"Om det blåser mycket kan det bli kämpigt att ta sig tillbaka från en lång flygtur. Därför startar vi alltid våra flygningar med fullt batteri, vilket ger oss 40 minuters flygtid", säger Mats Johansson, drönarpilot på Airpelago.
Ann Bergström räknar med att det kommer bli ännu lättare att hitta fel med drönarnas hjälp.
– Allt fler och fler använder sig av drönare. På sikt kanske vi kommer att köpa in egna också, säger hon.
Flygningarna kommer att ske över i princip hela kommunen samt över Eskilstuna till slutet av maj.
Främst är syftet med flygningen att se till att elledningarna med tillhörande stolpar och isolatorer är i ordentligt skick. Även träd och annan växtlighet runtomkring ledningarna inspekteras för att undersöka om dessa skulle kunna riskera att förstöra ledningarna när det blåser kraftigt.
När drönaren flugit klart sin förprogrammerade rutt återvänder den hemåt.
Efter inte mer än tio minuter har den stora drönaren flugit klart sin förprogrammerade rutt och gör sig redo att landa. När den väl står tryggt på marken plockar Mats Johansson in den i bakluckan och tar fram en mindre modell som knappt mäter upp till 40 centimeter i diameter.
Över våra huvuden ser vi hur den svävar bara några decimeter från högspänningsledningen. Samtidigt visar den i realtid vad den ser på styrkontrollens skärm.
När även den lilla drönaren flugit klart gör sig Mats Johansson redo att landa.
Måste man alltid landa den manuellt?
– Nej, men lite kul måste jag ju få ha själv!
Den lilla drönaren, en DJI Mavic 3 Enterprise, får lätt plats i Mats Johanssons hand. Den stora används för att först samla in data, och den lilla för att ge tydliga närbilder av elledningarna.
På skärmen går det att direkt se allt som den lilla drönaren ser. "Det är otroligt roligt att flyga drönare. Jag har gjort det i tre år. Detta är framtiden", säger Mats Johansson.