Vid entrédörren till Pensionärernas hus i Strängnäs hörs toner av dragspelsmusik och körsång. Från ett pentry doftar det bryggkaffe och fikabröd. När tidningen går in i samlingssalen står ensemblen i amatörgruppen Prosit och repeterar. Persiennerna i fönstret är neddragna. Ljusinsläppet från utsidan blandas upp med ett dämpat sken från några taklampor.
Men längst fram vid den tilltänkta scenen, är det så färgsprakande som det kan bli. Kvinnorna i Prosits ensemble bär färggranna kappor som går i turkos, rött, blått och brunt. Männen har dekorerade kostymer, och på huvudet har de stiliga cylinderhattar.
I takt till gitarr- och dragspelsmusik från spelmännen, Per-Åke Andersson, Lars-Åke Paulsson och Ragnar Hellberg, håller gruppen på att repetera föreställningens finalsång. Längs med väggarna i rummet står stolarna som publiken ska sitta på. Gun Lagestrand, cirkelledaren, som också spelar med i den åtta personer starka amatörgruppen, berättar att det ska göras en del praktiskt scenarbete inför premiären på fredag.
– Vi ska höja upp scenen med ungefär 30 centimeter för att sketcherna och monologerna ska synas bättre, säger hon.
Solveig Alm spelar en roll i sketchen Förargligt förhinder. Hon berättar att det blir mycket humor och skratt på scenen – vilket kräver fokus och engagemang när allvaret börjar.
– Det här är ju väldigt roligt att göra och skrattet ligger ofta nära till hands. Då gäller det att klara av att hålla masken på scenen inför publik.
Känner du av några premiärnerver?
– Verkligen! Det gäller att vi är pålästa, säger Solveig Alm.