Först var det tänkt att klass nio på Strängnäs Montessori inför avslutningen skulle resa med segelbåt i skärgården. När de sedan läste om andra världskriget och förintelsen blev eleverna så tagna att de styrde om.
Det nya målet blev Polen, koncentrationslägret Auschwitz och en unik möjlighet att uppleva historiens vingslag på plats.
Eleverna fortsatte jobba ihop egna pengar till resan, bland annat genom att sälja ostar, bakverk, ljus och saffran på föräldramöten och julmarknader.
I mars var det mesta klart. Då slog coronapandemin till.
– Vi hann boka flygbiljetter ett par veckor innan allt rasade ihop, säger Sigrid Levin när tidningen träffar henne och några klasskamrater i samband med niornas dag på Hornudden.
Eleverna berättar att luften gick ur dem rejält när resan stoppades.
– Vi insåg att vad vi än gjorde skulle inget toppa den resan, säger Ellen Nielsen.
Då tog några föräldrar initiativet, för att hjälpa eleverna att göra bästa möjliga av situationen. De föreslog några alternativa upplevelser hemma i Sverige och efter en omröstning blev det en resa till en äventyrspark, med linbana, klättring och övernattning i tält.
– Vi köpte också klasströjor, och så betalar vi ett träd till skolgården som ska byggas om, säger Sigrid Levin.
Kvar fanns fortfarande 10 000 kronor – och tankar om någon slags välgörande ändamål. Även här blev det en omröstning, som slutade med att niorna skänker sina sista pengar till Röda korset och dess arbete för mänskliga rättigheter.
Eleverna sörjer den inställda utlandsresan, men säger att de ändå fått fina minnen.
– Det blev en väldigt bra lösning, att vi ändå kunde göra en resa här hemma. Men hade vi kunnat besöka Auschwitz hade det varit en väldigt lärorik resa och upplevelse. Det hade gjort historielektionerna mer levande, säger Sigrid Levin.
Rektor Peter Jedar beklagar att resan inte blev av, men är mycket imponerad av klassens agerande.
– Bara att vilja göra den här resan och jobba och samla in pengar för den är fantastiskt, i stället för att åka och bada på Gotland eller ha kul på Liseberg.
Han fortsätter:
– Det enklaste hade varit att bara dela upp pengarna, men det ville de inte göra. Det är stort, att man vill åka till ett sånt ställe och att man sedan inte bara vill käka glass för pengarna. Det här har de gjort snyggt.