Barnen tävlade i klass- eller skollag med fyra simmare som var och en simmade en längd i bassängen. Det lag som fick den bästa tiden inom sin årskurs vann.
– Tidigare var det åtta personer i varje lag, men nu har vi ändrat för att följa Svenska simförbundets koncept, berättar tävlingsledaren Pia Idesten.
Därför var det inte heller lika många föräldrar på läktaren som i fjol, men ljudet var fortfarande öronbedövande när eleverna simmade. Många av klasskompisarna på åskådarplats hade tillverkat egna skyltar med skolans namn, och hittat på egna hejarramsor för att stötta sina kämpar.
– I startläget måste det vara tyst, annars hör inte era kompisar signalen, säger konferencieren Stefan Jansson uppmanande till publiken.
Ett par omstarter blev det i alla fall. De ivriga tävlingsdeltagarna flög iväg på minsta ljud som kunde misstas för en visselpipa. Några elever hann simma hela längden innan tävlingsarrangörerna fick stopp på dem.
Pia Idesten funderade på om det inte hade varit bra att använda en stopplina, det snöre som brukar släppas ner i vattnet framför de tävlande om starten måste göras om.
– Vi tänkte att den inte behövdes. Men det är inte säkert att den hade hjälpt i alla fall, det har varit tävlingar när barnen har dykt under eller simmat över den, säger hon.
De bästa lagen belönas med medalj och pokal. Tidigare har den bästa klassen i varje årskurs gått vidare till en regionstävling. Men intresset för det har inte varit inte så stort, så det blir inte av i år.