– Man ringer mig och frågar om vi har någon vigselförrättare ledig. Jag behöver veta datum, tid och plats. Sedan ringer jag till vigselförrättarna och hör om någon är ledig.
Ulrika Eriksson arbetar på medborgarkontoret och är kontaktperson för borgerliga vigslar i Strängnäs kommun. Hon har hjälpt många brudpar genom djungeln av pappersarbete och har koll på hur det går till.
– Först behöver man förstås ansöka om hindersprövning från Skatteverket, säger hon.
Varje år väljer 60–120 par att gifta sig med hjälp av Strängnäs kommun, och många av paren kommer från andra orter.
– Jag tror att det beror på att det är så fint här, men också att det har varit gratis, säger Ulrika Eriksson.
I dagsläget behöver ett par som ska gifta sig med hjälp av Strängnäs kommun inte betala någonting. Förutom det administrativa kan de få hjälp med vigselförrättare, en sal i kommunhuset eller Ekotemplet att gifta sig i och till och med vittnen om de inte har egna.
Men för att täcka dessa kostnader finns det nu ett förslag på att brudparet ska betala en avgift på 500 kronor. Om båda kommer från någon annan kommun föreslås avgiften bli 1 000 kronor. Det ska dock vara möjligt att kringgå kostnaden, men då får paret gifta sig utan kommunens hjälp och i stället själv boka lokal, kontakta en vigselförrättare och liknande.
Förslaget har redan godkänts av kommunstyrelsen. Om kommunfullmäktige har samma uppfattning ska avgiften börja gälla för vigslar från och med den första maj i år.
Om avgiften kommer att verka avskräckande för par i giftastankar vet inte Ulrika Eriksson.
– Nej, jag vet inte. Det ska bli spännande att se om det påverkar, säger hon.
När vigslarna ökar, ökar också efterfrågan på borgerliga vigselförrättare. Det är länsstyrelsen som bestämmer vilka som får förrätta vigslar. Arbetet är i det närmaste ideellt – en liten ersättning på omkring 100 kronor betalas ut från länsstyrelsen.
Men nu har förvaltningen i Strängnäs kommun fått i uppgift att undersöka om det går att införa att brudparet betalar reseersättning till vigselförrättaren om det sker på en annan plats än i kommunhuset. Det är ett förslag som oppositionsrådet Marianne Andersson (C) tycker är bra. Hon fick frågan om hon kunde tänka sig att bli vigselförrättare för några år sedan, när hon var ordförande för teknik- och fritidsnämnden.
– Det var ingen som kunde ta vigslar som var klockan 14 en vardag, men jag var ju redan i kommunhuset så det var praktiskt. Men det är också roligt och ett hedersuppdrag, säger hon.
Sedan dess har hon förrättat fler och fler vigslar för varje år, och det allt oftare är större arrangemang.
– Det har gått från att vara i kommunhuset med två vittnen från administrationen, till att vara på en äng med hundra gäster. Då tar det inte bara en kvart längre, utan en hel dag, och jag kanske måste förbereda en dikt som jag ska läsa. Det är roligt men det blir samtidigt väldigt omfattande, säger Marianne Andersson.
I nuläget har vigselförrättaren inte rätt att ta betalt av brudparet, men får be om en reseersättning.
– Men det är inget man gör. "Grattis, och så var det reseersättningen". Brudparet tänker inte heller på det i det läget, säger hon.
Hon tror att en reseersättning kanske skulle fungera som en morot för att få fler att vilja bli vigselförrättare.
– Vi som är vigselförrättare gör det för att det är en rolig grej, inte för att tjäna pengar. Men om man ska boka upp fem lördagar i juli för att viga folk kanske reseersättningen åtminstone gör att man inte går back, säger Marianne Andersson.