Det är nu två och ett halvt år sedan som Emma Israelsson landade i Strängnäs med sin man och tre barn. Att det blev så var mer eller mindre en slump. De kom tillbaka till Sverige efter att ha tagit en timeout och bott i New port beach i Los Angeles i två omgångar. De hade små barn och ville göra något annat.
– Vi stormtrivdes båda två i den vevan, vi var mitt i karriären så vi flydde inte, men jag hade en vision om att göra något med ett högre syfte och mer passion, berättar Emma Israelsson och kramar handen runt kaffemuggen med diamanten som är hennes logotyp.
För flera år sedan gick hon en kurs i silversmide och med sig till Los Angeles hade hon silverlera och butanbrännare. Hon tillverkade ett fåtal smycken och det var dem hon tog med sig till ett kafé en dag på den amerikanska västkusten.
– Jag satt där med mina tjejkompisar som köpte upp alltihop. Kocken kom ut och ville köpa, det blev surrealistiskt, en sådan uppståndelse. Jag tömde väskan på smycken och kom hem med en bunt checkar.
Det blev vändpunkten rent mentalt för att göra någonting annat. När familjen bestämde sig för att återvända till Sverige var tanken att återvända till Stockholm, men de hittade ingen bostad som de gillade. På en köp och sälj–sajt hittade de dock det blå huset i Strängnäs som de nu bor i. Tanken var att de skulle mellanlanda. Men de stormtrivs och har blivit kvar. Ungefär samtidigt fick också Emma Israelsson en befordran i reklambranschen där hon hade jobbat som projektledare och produktionsledare. Det var nu hon valde.
– Det kändes som att det var hål i huvudet, skulle jag göra något så banalt som att tillverka smycken? Som alla andra? Limousinen var framrullad, men det fanns ingen återvändo.
Hon började tillverka hemma i huset för försäljning på webben. Kändisar som Hannah Graaf och Hollywoodfrun Maria Montazami uppmärksammade plötsligt smyckena i sina bloggar, och det blev en väldig snurr. En kändisreporter hakade på.
– Vi hade ingen marknadsföring, det fanns inte en krona till det, det var hela den sociala mediebiten som gjorde att jag hittade ut på marknaden. Sedan fick vi fruktansvärt mycket press, stylister började låna och kändisar ville ha.
När Carola började ha på sig Emma Israelssons smycken i tv-programmet "Så ska det låta" hörde tittarna av sig till tv-kanalen. Hollywoodskådisen Malin Åkerman började också bära hennes duva runt halsen, liksom programledare i morgonsoffan. Till företagets showroom i Stockholm hittar stylister.
– Den här framgången har exploderat, vi fattar inte riktigt själva vad det är som har gått så bra, säger Emma Israelsson.
Numera är produktionen av smycken i silver, guld och brons utlagd på ett företag i Småland. Mynten med präglade namn, att ha i halsband eller armband, tillverkar Emma Israelsson fortfarande själv. Varje liten bokstav placeras dit för hand. En annan signifikant inskription är PS23.
– Det är en otroligt vacker och poetisk psalm. Jag tror på gud, är konkret i min gudstro, men upptäckte att det är svårt att hitta något för kristna, säger Emma Israelsson.
Tio procent av vinsten går till välgörande ändamål, något som också har med Emma Israelssons trosuppfattning att göra.
– Jag är uppväxt i en kyrklig miljö där givandet är naturligt. Enligt bibeln ska tio procent ut, och det vill vi ge till dem som är mindre gynnade.
I en av de kommande kollektionerna används råa konfliktfria smaragder från Tanzania. En del av vinsten kommer att gå tillbaka till landet. Tidigare projekt som har fått stöd är bland annat forskning om barndiabetes och ett sjukhus för våldtagna barn och kvinnor i Kongo.
– Det är ett väldigt jagande på pengar, för att köpa större hus och så vidare. Vi hoppade av det där för att göra något vettigt, man kan också behöva komma bort från Sverige för att få andra perspektiv, säger Emma Israelsson som är uppväxt i sann Gnosjöanda med en pappa som är egenföretagare.
– Om man gör något som är kul, som man är duktig på, så landar det i hjärtat och då upptäcker man att livet är ganska coolt. Men det krävs också ett stort mått av ödmjukhet, hårt jobb och att man kastar jantelagen.