Tidningen har talat med Samuel Tunfjord, som berättar om en arbetsdag i Ukraina genom anteckningar från platsen. Här besöker han en matdistribution av World Food Programme och ADRA i staden Dergatji, strax norr om Charkiv.
Några dagar har gått sedan Samuel Tunfjord, 29, kom hem till Sverige efter sin senaste resa till Ukraina som programansvarig handläggare för Sidas humanitära bistånd till landet. Delegationen han ingick i utgick från staden Dnipro för avresor till områden vid fronten. Uppdraget var att följa upp den humanitära situationen och de hjälpinsatser som stöds av Sverige.
Måndag 07:00. Ankommer med nattåg från Kyiv till tågstationen i Dnipro. Hämtas upp av Internationella Rödakorskommittén (ICRC) och åker tre timmar söderut ner till Zelenodolsk. Staden ligger drygt tre mil från frontlinjen inom artilleriavstånd från de stridande styrkorna. Möter en familj vars lägenhet träffats av en raket som blåste ut väggen i vardagsrummet. De var inte hemma när det hände. ICRC har hjälpt dem bygga igen väggen. Nu har de fått flytta hem.
– Situationen är fruktansvärd för de människor som tvingats lämna sina hem, förlorat anhöriga och lever under regelbundna flyglarm. Samtidigt är det slående vilken motståndskraft som finns i Ukraina. Affärer och kaféer hålls öppna och människor rör sig ute. Vore det inte för flyglarmen skulle man inte alltid förstå att det pågår ett krig i landet, berättar Samuel Tunfjord som växte upp i Mariefred, gick i skolan i Strängnäs men numera bor i Stockholm. Sedan 2019 har han handlagt bistånd till Ukraina. Fyra resor har det hunnit bli till landet det senaste året, alltid med en flyglarmsapp i mobilen. Efter Rysslands invasion har resan gått med nattåg via Polen.
– Det finns ett enormt engagemang kring att stödja de som drabbats. Flera skolor har öppnats för människor som tvingats på flykt. Rektorer, lärare och volontärer koordinerar verksamheten med stöd från humanitära organisationer som distribuerar material, gör reparationer och bidrar med psykosocialt stöd och sjukvård. Det är både gripande och glädjande mitt i allt det ledsamma.
I oktober 2022 besöker Samuel Tunfjord staden Dergatji, strax norr om Charkiv.
13:30. Träffar representanter från det mobila vattenreningsverket Vodokanal, efter att ICRC donerat vattenreningsutrustning och elgeneratorer. En äldre kvinna berättar med stort engagemang och ingående tekniska detaljer om hur utrustningen möjliggör rening av vatten även i de fall då elektriciteten slås ut från strömavbrott eller beskjutning. Tack vare utrustningen kan de tusentals människor som fortfarande bor kvar i staden löpande förses med rent vatten. Plötsligt går flyglarmet. ICRC och de som jobbar på Vodakanal står kallt kvar. De är vana vid larmen och går inte alltid ner i skyddsrummen.
Sidas arbete i Ukraina handlar i dag om att bygga upp infrastruktur som har förstörts i kriget och att få ekonomin att återhämta sig. Utöver Internationella Röda Korskommittén samarbetar Sida bland annat med UNICEF, UNHCR, World Food Programme och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) för att stödja internflyktingar och människor som befinner sig i de hårdast krigsdrabbade områdena.
ICRC har gett vattenreningsutrustning och elgeneratorer till det mobila vattenreningsverket Vodokanal i Zelenodolsk för att de ska kunna upprätthålla försörjningen av rent vatten till staden.
Men hur mycket vågar man bygga upp med tanke på fortsatta anfall? Samuel Tunfjord menar att frågan är komplex men att tonvikten fortsatt behöver ligga på återuppbyggnad, med målsättning att främst reparera kritisk infrastruktur såsom sjukhus, skolor och broar. Det är en av hans sista dagar i rollen som handläggare på Sida. Nu väntar ett nytt uppdrag på Utrikesdepartementet som departementssekreterare med fokus på Sveriges reformstöd till Ukraina och återuppbyggnad av landet.
14:30. Åker till en lägenhet där ett äldre par fått sin balkong beskjuten. En madrass som de ställt upp mot väggen i vardagsrummet bär skotthål. ICRC har gett stöd för att balkongen ska repareras och inte kalluft läcka in.
Samuel Tunfjord (till höger i bild) och en anställd på Save the Children under ett besök i Zaporizjzja i januari 2023, där de bland annat besöker ett så kallat collective center där internflyktingar kan bo temporärt. Madrasser, tvättmaskiner och matlagningsutrustning har skänkts via Save the Children och UNHCR. Save the Children har etablerat ett flertal Child Friendly Spaces, dit barn kan komma och leka och få psykosocialt stöd.
Den största utmaningen du upplever på plats i Ukraina?
– Att inte kunna hjälpa de mest sårbara ute vid frontlinjen. En stor del av mitt arbete handlar om att vara analytisk, samla in information och bedöma den på papper. Om jag är rädd? Nej, inte så ofta. Risken att träffas av eldgivning är för det mesta liten men ökar kraftigt närmare frontlinjen.
15:15. Åker tre timmar tillbaka till Dnipro och träffar FN-företrädare på middag för att diskutera prioriteringar för den humanitära responsen 2023. Går och lägger oss. I morgon går färden till Zaporizjzja med Save the Children. Hinner precis somna innan flyglarmet går och det blir samling nere i garaget under hotellet i väntan på att det blåser över.