Stefan, som är i 50-årsålden, har haft svårt att få ett nytt jobb sedan återkomsten till Strängnäs, till slut blev han dessutom hemlös.
Enligt en färsk undersökning fanns det i somras omkring 35 hemlösa personer i Strängnäs kommun.
En av dessa är Stefan som är i 50-årsåldern och uppväxt i staden. Han vill inte framträda med sitt efternamn. Han flyttade tillbaka till kommunen efter flera decennier på andra orter. Han är änkling sedan knappt tio år och har sedan dess han återvände 2018 i huvudsak gått arbetslös.
– Varför kan jag inte riktigt svara på, men pandemin spelar förstås in. Jag har sökt jobb inom livsmedelsbranschen där jag alltid jobbat och även blivit kallad till intervjuer.
Men utan framgång och inkomster. Fram till i våras bodde han på Mälarblick.
– Jag låg efter med hyran och de kunde ha vräkt mig tidigare, säger Stefan som nu har drygt 100 000 kronor i skulder, bland annat hos kronofogden. Att man får skulder när hyran inte betalas in är väl ganska självklart, säger han.
Hemlös blev han på våren 2022 efter att ha levt utan ekonomisk bistånd i ungefär ett år.
– Till 90 procent är det socialens fel, resten får jag ta på mig, kommenterar Stefan som är inskriven hos Arbetsförmedlingen.
Så vad hände då?
– Kommunen ansåg inte att jag sökt tillräckligt många jobb, sedan var det fel på spridningen av ansökningarna och därefter blev det bråk om min ekonomi.
Efter sin avlidna sambo skulle han få ut pensionspengar månadsvis – men inte förrän Stefan hade fyllt 50 år, och dit hade han några månader kvar, och dessutom ingen peng han hade kunnat försörja sig på.
– Samtidigt var mitt eget pensionssparande låst. Såna är reglerna, och det hjälpte inte att jag överklagade bankens beslut till Skatteverket, förklarar han.
Det ekonomiska biståndet drogs in, kommunen hade då efterlyst kompletteringar från Stefans sida som inte inkommit.
Stefan förnekar dock att han skulle ha slarvat med kompletteringar.
– Jag gick till socialen, men det var pandemi då och handlingarna las i en brevlåda med handläggarens namn på. Sen hörde jag inget. Jag kanske föll mellan stolarna.
Sedan följde en period då Stefan och kommunen inte hade någon kontakt alls.
– Jag kom på kant med socialtjänsten, och kände mig uppgiven efter att ha fått avslag i fyra månader, pensionsbeslutet var helt horribelt. Jag kände mig nerkörd i skorna och orkade inte söka jobb. Det är ju den biten jag kan ta på mig.
Under försommaren 2022 kom Stefan i kontakt med Svenska kyrkans diakoner, som via en lokal Facebook-grupp noterat hans situation.
Marie Rydén Davoust, diakon i Strängnäs domkyrkoförsamling: "Jag tycker att kommunen måste se till helheten."
– Jag är oerhört tacksam över deras mottagande, berättar Stefan när vi sitter i Lilla stugan på Domherren (församlingshemmet) nedanför domkyrkan.
Marie Rydén Davoust är den diakon som hjälp Stefan till rätta.
– Här får han duscha, tvätta kläder och låna datorn så att Stefan kan söka jobb, förklarar hon.
Det var också kyrkan som hjälpte Stefan när han i juni misshandlades vid Ekotemplet, en händelse tidningen kortfattat skrivit om.
Stefan överfölls av två okända personer när han skulle sova utomhus i sovsäck.
Trappan till Ekotemplet där Stefan misshandlades av två okända män en sen kväll i mitten av juni.
– Jag försökte sticka därifrån, men det small till i huvudet och jag ramlade, säger Stefan.
När han kom till sans igen saknades glasögonen, som senare visade sig vara obrukbara, men Stefan lyckades larma polis och ambulans till Nabbgatan.
På Mälarsjukhuset blev han sydd i ansiktet. Förutom sårskadan konstaterades en hjärnskakning. Ändå blev Stefan snabbt utskriven.
– Jag var i Uppsala när Stefan ringde och berättade om överfallet. Då jagade jag socialjouren som dock inte återkopplade. Jag tänkte: "Han är hemlös, bor ute, har hjärnskakning och sårskada. Han måste få någonstans att sova i natt." Framåt kvällen ringde länsjouren. Deras råd var att Stefan skulle åka till härbärget i Eskilstuna och ställa sig i kö. Det var ju inte alls okej, berättar Marie Rydén Davoust.
En kväll i våras när det regnade tog Stefan sin tillflykt till ett prång i centrala Strängnäs. Bilden togs några dagar senare.
Förutom natten på Mälarsjukhuset sov Stefan inte i en säng på över 140 dagar.
Nu har Stefan lyckats få ekonomiskt bistånd sedan två månader tillbaka (detta skrevs i början av september). Och ett boende, om än tillfälligt, hos Pingstkyrkan.
– Jag får inte ut hela riksnormen, 4 200 per månad, eftersom jag har tillgång till änkepensionen på 1 300 kronor. Så det hamnar på strax under 3 000 kronor i månaden, säger Stefan.