"Ta av dig säkerhetsbältet för nu åker vi i sjön". Det var det sista som Anders Corméry hann säga till sin kollega innan det 897 bruttoton tunga fartyget Arosandra med full kraft träffade körbanan, där de stod parkerade med sin skåpbil.
– Jag såg redan på långt håll att fartyget höll alldeles för hög fart och att hon inte skulle kunna passera utan att slå i brofästet, berättar Anders Corméry.
Trots att det gått 25 år sedan olyckan har han fortfarande tydliga minnesbilder från händelsen.
– Det jag minns mest av själva påseglingen är det kraftiga ljudet när betongen krasas sönder. Och det var nog räddingen för oss, att bron just knäcktes. Annars hade hela körbanan glidit ner i vattnet, säger han.
Klockan var strax efter lunch på torsdagen den 13 september 1990 när det Panamaflaggade lastfartyget Arosandra, med Hamburg som hemmahamn, rammade Tosteröbron.
Trots att fören sargades svårt backade bara befälhavaren loss fartyget efter olyckan och fortsatte sin färd som om ingenting hade hänt. På grund av en kommunikationsmiss mellan Vägverkets bropersonal och polisen kunde fartyget dessutom obehindrat passera Stallarholmen och först i Södertälje lyckades polisen få stopp på fartyget.
Journalisten Mats Gyllsand, som på 1990-talet arbetade som fotograf på Strengnäs Tidning, har även han tydliga minnesbilder från olyckan.
– Det var ju den i särklass största nyhetshändelsen som skedde i Strängnäs under min tid på tidningen. Jag kommer ihåg att jag och reportern Lasse Werner satt och åt lunch på dåvarande hotell Rogge när en person kom in och berättade att det hänt något med Tosteröbron. På den tiden var det nästan dagligen något problem med bron så vi tog inte så allvarligt på det utan åt upp vår lunch i godan ro innan vi gick förbi redaktionen och hämtade kameran, berättar han.
När de väl kom ner till brofästet rådde ett totalt kaos. Mats Gyllsand beskriver olycksplatsen som ett inferno. Fortfarande hade varken polis eller räddningstjänst kommit till platsen och Mats Gyllsands första tanke när han såg den sargade bron var ifall någon bil eller person hade hamnat i vattnet.
– Det var folk överallt. Alla var chockade och ingen visste riktigt vad som hade hänt. Eftersom fartyget redan hade lämnat platsen så tog det ett tag innan situationen klarnade.
Som tur var kunde de bilister som stått längst fram på bron klargöra händelseförloppet och också försäkra alla om att ingen bil hade kört ner i vattnet.
– Däremot satt det en pojke vid vattenbrynet. Han hade stått och väntat med sin cykel vid bommarna när fartyget passerat och rammat bron. Pojken hade då delvis glidit ner i vattnet vid smällen, men klarat att ta sig upp till strandkanten på egen hand, minns Mats Gyllsand.
För att kunna ta bilder på bron från sjösidan så lyckades Mats Gyllsand och Lasse Werner låna en båt och med denna gled de ut i sundet och tog de dramatiska bilderna på den totalförstörda Tosteröbron.
– Via en bildbyrå spreds sedan mina bilder över hela världen. Jag tror att de såldes till över 270 tidningar, berättar Mats Gyllsand.
Dagen efter händelsen berättade alla de svenska dagstidningarna om fartyget Arosandas påsegling av Tosteröbron. Mats Gyllsand har till och med fått en tidning från Hong Kong skickad till sig. Även där slogs hans bilder upp stort på ett helt uppslag.
Bara några timmar efter olyckan framfördes förslaget att låta en färja ersätta trafiken över Strängnässundet. Vägverket nappade på idén och fem dagar senare gick den första båtturen med m/s Kanholmen. Att reparera bron tog nästan ett helt år. Först i juni 1991 kunde biltrafiken över bron dra igång igen.