Strengnäs Tidning meddelar den 10 september 1915 att Verktygskompaniet, ägt av bröderna Hallin, köpt gården Storgatan 37 för 16 000 kronor av statskontoret. Fastigheten som låg i kvarteret Blå Bandet i hörnet Källgatan-Storgatan med adress Storgatan 37 uppfördes 1876 av mekanikus Frans Oskar Lindström för hans Axel- och mekaniska fabrik.
År 1911 hade fastigheten övertagits av smidesmästare Eskil Leander men övergick senare till statskontoret genom auktion. Lindström hade 1911 överlåtit företaget till två söner som flyttade verksamheten till en nybyggd fabrik som låg vid järnvägen i nuvarande kvarteret Flaggan.
De fem bröderna Hallin: Karl, Gustaf, Hilmer, Sam och Sven kom ursprungligen från Hålby soldattorp i Vansö socken där fadern var soldat. Kanske var det Gustaf som var den tongivande av bröderna. Han hade efter ingenjörexamen skaffat sig teknisk utbildning vid olika skolor, bland annat sex år i Tyskland och från 1912 varit verksam som stålbehandlingsinstruktör vid Söderfors bruk i Uppland innan han återvände till Strängnäs. Som firmatecknare stod Gustaf och Hilmer Hallin.
Sune Cairén har tidigare skrivit ingående om Verktygsbolagets korta men intensiva verksamhet som började med stora förhoppningar men som ganska snart grusades. Jag ska i korthet sammanfatta verksamheten men mera ägna mig åt vad som hände i husen efter konkursen och tillverkningen upphört. Efter knappt två år satte Sörmlandbanken stopp för Verktygskompaniet då enbart bankens krav på företaget var på 528 000 kronor, konkursen var ett faktum. Rådhusrätten klubbade konkursen den 6 september 1917. Ingen anmärkning fanns om att bröderna gjort sig skyldiga till bedrägligt förhållande, oredighet eller vårdslöshet mot borgenärerna.
Därefter rekonstruerades Vertygskompaniet AB under ledning av kapten Axel Giesecke som i december 1917 köpte Verkstadskompaniets fastigheter, maskiner och arbetarbostäder för 490 000 kronor. I styrelsen ingick också en av grundarna ingenjör Gustaf Hallin. Verksamheten fortsatte med en halverad arbetsstyrka på ett 40–tal man och hade till en början god omsättning. Det inrättades också en avdelning för försäljning av bilar, motorcyklar och båtmotorer och en bilreparationsverkstad. Försäljningen minskade och i februari 1921, efter fem år, stängdes fabriken och ett 40-tal personer blev arbetslösa.
Vad var det som orsakade de stora kostnaderna? Orsakerna var flera. En stor exportartikel för bröderna Hallins Verktygskompani hade varit så kallade H-hakar, broddar till hästskor som exporterades i stora mängder till de krigförande länderna i Europa, främst Ryssland. Rykten gick att hakarna användes som innehåll i granater. Efter hand annullerades stora beställningar från utlandet vilket var ett stort avbräck.
En annan orsak var säkert kostnaderna för det stora nybygget samt ombyggnaden interiört av den gamla fastigheten som helt byggts om för sitt nya ändamål. Det var Strängnäsbyggmästaren Adolf Fredrik Lantz som genomförde ombyggnaden av den gamla fabriken samt nyuppförde den nya 800 kvm stora byggnaden i tre våningar.
Det här var ett av de första husen Lantz byggde i staden. Lantz hade lärt sig yrket genom praktik hos slottsbyggmästaren August Ramqvist i Mariefred och kom att uppföra ett femtiotal hus i Strängnäs, flera vid Södermanlands regemente.
En annan stor utgift var inköp av tomter och villor för att bygga arbetarbostäder till ungdomar som förväntades komma från hela landet till stålbehandlingsskolan och tjänstebostäder till chefer för de olika avdelningarna. En villa som byggdes av byggmästare Dohlwitz som arbetarbostad var huset Samtingsgatan 9. Dessa villor övertogs vid konkursen av det rekonstruerade aktiebolaget under kapten Gieseckes ledning och utökades även med nya villainköp.
Det rådde stor brist på bostäder och ett ödets ironi är att den stora fabrikslokalen efter Verkstadskompaniets nedläggning under några år på 1920-talet kom att genom stadens försorg byggas om till nödbostäder. Ett tiotal bostäder om 40 kvadratmeter inrättades och hyreskostnaden var 135 kronor per halvår plus kostnad för uppvärmning och el.
Det blev många företag med olika inriktningar som under åren flyttade in i de tomma fabrikslokalerna. Knappfabriken, Svensk Knappindustri flyttade in 1935 och sysselsatte 40 anställda. Knapparna gjordes av vegetabiliskt elfenben som importerades från Sydamerika.
Direktör för fabriken var Gustaf Larsson som efter fem år 1940 flyttade fabriken till en nybyggd fabrikslokal vid Vitalisvägen nedanför Långberget. Knapp-Larsson hade hotat med att flytta verksamheten till Strömstad om staden inte kunde erbjuda en industritomt. Knappfabriken upphörde 1963. Konstnären Gösta Geerd gjorde på Larssons beställning 1944 en stor väggmålning i huset med trollmotiv och underfundiga texter.
Flera företag inom bilbranschen huserade i lokalerna vid Storgatan bland annat bildades 1924 ett nytt bilföretag AB Bil- och traktorbolaget som efter några övertogs av Thordson och co. Gilbert Gustafsson drev en Smides- och motorverkstad och 1934 startade Uno Blomfeldt en vulkaniseringsverkstad med försäljning av bildäck.
På övervåningen i huset vid Storgatan fanns Douglas Landgrens Kem. tekn. byrå som tillverkade hårvatten samt konstgödningsmedel. Senare gjordes övervåningen om till lägenheter. Många minns säkert också Strängnäs järnaffär som drevs av Paul Ireneus, då fanns det inte mindre än tre järnhandlare vid Storgatan. Hos sadelmakaren Erik Harnesk, som höll till i den stora fabriksbyggnaden, kunde man få ny klädsel till bilen och nya tömmar till hästen. Och var man fikasugen så fanns Gretas café som var ett populärt ställe för alla chaufförer med närheten till Taxistationen med bensinmack som hade startat 1939 tvärs över gatan vid Västervikstorget.
Viking Nilsson, vår förre socialchef, hade anlagt bangolfbanan vid Visholmen 1942 som blev en succé och under krigsåren hyrde han några tomma lokaler i Verkstadskompaniet där han byggde en inomhusbana för golf och en hall för bordtennis som blev mycket uppskattat. En annan sport som bedrevs i huset under några år på 1930-talet var boxning som var en gren av IK Viljans verksamhet. Säkert har jag glömt några namn som kortare tid höll till i husen men det skulle bli ett nytt företag som skulle ta hand om Verktygskompaniets stora fabriksbyggnad under 20 år.
1946 firade konfektionskungen Albin Rapp 25 årsjubileum med att bjuda alla sina anställda sömmerskor och skräddare vid fabrikerna i Örebro, Arboga och Hallsberg med extratåg till Stockholm. Det var 600 personer, anställda med respektive som steg på Stockholmståget där målet var Grand Hotel med middag i spegelsalen och därefter en abonnerad föreställning av Gustaf Wallys revy Eskapad.
Albin Rapp kunde också dra ett ess ur rockärmen då han meddelade att företaget skulle öppna en ny syfabrik i Strängnäs. En verksamhet som efter alla förberedelser startade 1948 och slutade 1966. Om det tänker jag berätta nästa gång.