Många gymnasieelever har mått dåligt när skolorna stängdes i våras, larmar Sveriges elevkårer i en rapport som släpptes förra veckan. 50 procent av de svarande i studien uppger att de har mått sämre generellt på grund av distansundervisningen. 40 procent uppger att distansstudierna har varit mer stressande än undervisning i klassrummet.
– Vi ser kontinuerligt stora utmaningar med en digital skolgång som får konsekvenser för våra medlemmars arbetsmiljö, utbildning och välmående, skriver Ebba Kock, ordförande för Sveriges Elevkårer, i ett pressmeddelande.
I Strängnäs är situationen dock en annan.
Enligt Thomas Axelsson, rektor på Europaskolan, har de flesta av skolans elever klarat distansundervisningen utan större hälsoproblem.
I en enkät som skolan genomförde ganska tidigt under distansstudievåren svarade 98 procent att undervisningen fungerade bra.
– Jag tycker att det är ett gott betyg, säger Thomas Axelsson.
Kan fler elever ändå ha känt sig mer stressade under våren?
– Det är möjligt, men vi kan inte se att det är beroende av distansundervisningen, säger Thomas Axelsson och fortsätter:
– Väldigt många tyckte att det var ganska skönt ett tag i början, men trivdes inte med att de inte kunde träffa sina kamrater i längden. De som kom tillbaka nu till hösten var superglada över att äntligen komma till skolan igen.
Inte heller på Thomasgymnasiet kan rektor Daniel Moberg se att distansundervisningen har lett till någon större försämring i elevhälsan.
– På ett övergripande plan har det fungerat väl, säger han.
Han tror att en av anledningarna är att skolan aktivt jobbade med de elever som verkade vantrivas med att studera hemifrån.
– När vi gick över till distansstudier fick elevhälsan ett tydligt uppdrag att ta kontakt med de elever som vi såg inte hängde med. Det kunde bero på svårigheter med datorn eller att man mådde dåligt, säger han och fortsätter:
– Utifrån det tycker jag inte att jag kan se att eleverna i någon större utsträckning har mått sämre.
Vad har varit utmaningarna när det gäller elevhälsan?
– Det är det förebyggande arbetet, att jobba ute i grupper och hålla föreläsningar om stress, psykisk ohälsa och sex och samlevnad. Det har varit mycket svårt och är svårt nu också, när vi inte kan ha föreläsningar för stora grupper.