Föregående helg deltog hon i Rebellmammornas manifestation mot klimatet och för en bättre framtid för världens alla barn.
I trettio år har Bodil Sterner bott i Strängnäs, innan det arbetade hon som inredningsarkitekt och när hon var liten kom hon till Sverige från Danmark. I år firade hon sin 100-årsdag och nyligen gjorde hon Rebellmammorna sällskap under deras manifestation.
När tidningens reporter kommer på besök öppnar hon dörren med ett leende.
– Vad kall du är om händerna, kom genast in och värm dig, säger Bodil Sterner.
På köksbordet ligger ett stort pussel som hon är i full gång med. Snart är det dags för hennes dagliga promenad, men innan det har hon tid för en pratstund.
Hur kom det sig att du demonstrerade för klimatet med Rebellmammorna?
– Jag var ute och gick när jag såg dem sitta på torget. När jag fick höra att de satt där för en bättre framtid för sina barn ville jag göra dem sällskap. Det var en fantastisk idé och man tänker ofta på alla barn som finns i världen och frågar sig själv: "vad kan jag göra?" De bad mig att stanna kvar och självklart ville jag det, säger Bodil, och fortsätter:
– Jag har väldigt många barn och barnbarn, och barnbarnsbarn för den delen. Det är inte alltid det räcker att skicka några slantar hit och dit. Därför var Rebellmammornas initiativ så bra, i slutändan handlar det om att ta sig an barn och göra det bästa för dem.
Mitt i intervjun ringer hennes telefon och Bodil säger efter ett tag:
"Jag har besök av en ungdom här. Jag ska se om jag kan svara på något, förmodligen inte, men jag ringer upp dig."
I våras fyllde du 100 år. Hur kändes det?
– Det kändes bra, men lite förvånad är jag. Jag är tacksam för varje dag jag får. Man har lite ont i kroppen och hör dåligt, men annars är det bra. När man blir äldre tänker man på hur framtiden ska bli för alla andra och är det något jag har lärt mig är det att man inte får tappa gnistan.
"Hur man blir 100 år vet jag inte. Jag är tacksam för varje dag jag får", säger Bodil Sterner.
Hur gör man för att inte tappa gnistan?
– Det vet jag inte. Om du frågar mig hur man blir 100 år kan jag inte svara på det heller, det är så länge. Jag fyller 101 snart och det är ju värt att fira.
Bodil Sterner har fullt upp om dagarna.
Att sitta still är inget för Bodil. När hon inte är på promenad gillar hon att pussla.
– Varje dag tar jag långa promenader till antingen Multeum eller Grassagården. På morgonen är det gymnastik och utöver det pusslar jag och släktforskar. Jag brukar äta soppa på Multeum och sedan går jag och handlar. Jag brukar även träffa många barn och hundar. Jag tycker så mycket om hundar och jag har ju ingen själv.
Det verkar vara möten med andra människor och frisk luft som är nyckeln till långt liv.
Efter ett tag tycker Bodil att vi har suttit för länge och ger tidningens reporter en husesyn. När hon får frågan om hjälp upp och ner för trapporna svarar hon:
– Nej, det går så bra så, bara man är försiktig. Man kan inte sitta i en stol hela dagen.
– Det är väldigt lågt i tak, du får ducka om du är lång. Min man var väldigt lång och fick alltid ducka. Första gången han gick ner för den här trappan slog han i huvudet.
Om hon behöver hjälp upp för trappen? Knappast! Bodil ger tidningens reporter en husesyn.
Finns det något särskilt som du minns efter alla dessa år?
Efter att ha funderat en stund svarar hon:
– Ja, jag hade en pappa som var väldigt duktig och flitig. När jag var liten och sa att jag inte kunde vissa saker svarade han alltid att med vilja går allt. Det tänker jag ofta på. Orden "det kan jag inte" hör man väldigt ofta och då tänker jag: "nej men då kan man bli bättre på något annat."
När husesynen är klar vinkar Bodil adjö, för det har blivit dags för den dagliga promenaden.
Bodil Sterner bor sedan 30 år tillbaka i Strängnäs och tidigare i år fyllde hon 100 år. Varje dag tar hon promenader runt om i staden.