De befann sig redan i Nepal och jobbade som volontärer när det första skalvet inträffade.
De kontaktade sina familjer och vänner och bad dem att skänka pengar så att de kunde köpa mat, tält och mediciner till de som drabbats av jordbävningen. De startade en Facebook-grupp för att nå ut till fler, och i nuläget har de kunnat hjälpa mer än trehundra familjer.
– Vi ger saker till människorna som bor i bergsbyarna dit det är väldigt svårt att komma fram. Varje plats vi har besökt hittills hade inte tidigare fått någon hjälp, säger Frida Jansson.
De vill personligen lämna över resurserna för att se till att de inte kommer på villovägar. Hjälpen handlar om alltifrån att ordna ett nytt tak till en familj vars hus hade rasat, till att leverera mat och vatten till byar som ligger långt bort från städerna och inte längre nås av de ordinarie mattransporterna. De samarbetar med den lokala Lionsklubben i Pokhara som har tillgång till chaufförer och bilar för att ta sig fram.
– Jag har upplevt att det är en trygghet för invånarna att vi kommer. De är väldigt rädda och då är det viktigt att inte känna sig bortglömd. Om mitt hus hade kollapsat och ingen kom för att hjälpa mig skulle jag känna mig väldigt otrygg och ensam, säger Frida Jansson.
Sedan den 25 april har de tillbringat många, långa timmar på lastbilsflak och i trånga bilar på dåliga vägar för att ta sig till platser dit andra hjälpinsatser fortfarande inte nått.
– Det är svårt att förhålla sig till att människorna kommer att sova utomhus tills de har råd att bygga upp sina hem igen, medan jag åker hem till Sverige om ett tag. Vår vardag är endast en dröm i jämförelse, säger Anna Lennkvist.