Diapetespatienter har idag en fördubblad risk att få hjärt-kärlkomplikationer. Genrebild.
I Sverige har omkring en halv miljon personer diabetes och de drabbade har en fördubblad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Jan Nilsson, professor vid Lunds universitet och medicinsk talesperson vid Hjärt-lungfonden, har nu fått 4,8 miljoner i anslag för att studera detta vidare – med målet om framtida läkemedel.
– Diabetes är en av de största riskfaktorerna för att drabbas av hjärtinfarkt och stroke. Vi trodde att det var blodsockret som var boven. Det kännes väldigt naturligt men då gjorde man stora studier där man behandlade blodsockret ner till absoluta perfekta nivåer. Men då minskade inte risken, säger han.
Enligt honom har de ännu inte riktigt helt förstått vilka mekanismer som kopplar diabetes till hjärtinfarkt och stroke. Att enbart behandla blodsockernivån ger ett begränsat skydd vilket talar för att andra mekanismer är av betydelse.
– Det här har man känt till länge att diabetiker får kroniska sår på fötter som är väldigt svårläkta och kan leda till amputation. Det som vi forskar på nu det är att den här sårläkningen verkar också drabba kärlväggarna. Så en kombination av ökade skador och en försämrad förmåga att läka skadorna kan leda till både en utveckling av hjärtinfarkt och stroke.
Han fortsätter:
– Vi har hållit på ett tag så vi är ganska säkra på att vi kan visa på att det här är en kombination mellan ökad skada och försämrad sårläkning. Det vi utvecklar nu är nya läkemedel som ska stimulera sårläkningsprocessen i källväggarna. Vi undersöker nu om vi har hittat substanser som hjälper med det.
Jan Nilsson känner sig hoppfull att forskningen ska bidra till att hjälpa fler patienter framöver.
– De patienter vi har i dag får läkemedel som gör att de ändå drabbas av hjärtinfarkt och stroke. Att kunna hitta ett nytt sätt att hjälpa dem med det känns fantastiskt fint.
För att studera detta kommer biomarkörer mätas som avspeglar pågående vävnadsskada och reparation genom att analysera blodmarkörer för pågående skade- och reparationsprocesser i prover som sparats i befolknings- och patientstudier.
– Sen så gäller att ta det till kliniken så att det kan komma patienter till godo. Det är alltid en process på kanske fem till tio år innan det blir ett färdigt läkemedel. Men jag känner att vi kommit en bra bit på vägen.