Mötet äger rum i Rawdogs replokaler. Samma replokaler, visar det sig, som Ulke Johansson spelade i en gång i tiden.
– Det är nog lite finare nu. Men jag har för mig att väggarna var av trä.
– Det är plywoodskivor här bakom tyget, så det är inte helt omöjligt. Det var jävligt äckligt när vi började spela här, säger Elias Arvidsson.
En kort introduktion kanske är i sin ordning.
Ulke Johansson, 56, är en av frontmännen bakom punkbandet Strebers och sedan även Dia Psalma, kända med låtar som Tro rätt tro fel och Balladen om lilla Elsa.
Vilka är då Rawdog?
Medlemmarna är följande: Alvin Viklund på trummor, Filip Dilmer på bas samt Elias Arvidsson och Jack Hagström som båda spelar gitarr och sjunger. Samtliga är i åldersspannet 17–19 och hälften går på Thomasgymnasiet, andra hälften på Europaskolan.
Det hela började med att kulturskolan hade en Beatles-konsert där killarna fick lira covers tillsammans. Elias Arvidsson och Jack Hagström hade tidigare år pratat om att det skulle vara kul att sätta ihop ett band, men planen föll på en brist på medlemmar.
– När vi spelade den där konserten tyckte vi att Alvin var så jävla bra på trummor att vi började snacka med honom om att starta band, säger Elias Arvidsson.
– Vi repade några gånger innan Filip kom med. Han och jag hade terminsuppspelning på kulturskolan för att visa vad vi lärt oss under året. Jag väntade in honom efter att han hade spelat klart och sa: "fan vad bra du är". Jag kände direkt att jag gillade honom som fan, så han fick hänga på, säger Jack Hagström.
Även Ulke Johansson fick sin start i kulturskolan, som då hette musikskolan.
– Men på den tiden fick man ju inte spela rock. Många man spelade med var inte särskilt bra på att spela överhuvudtaget. Det lät ofta för jävligt.
Vissa problem är dock detsamma, då som nu.
– Det fanns ingen basist, så en som spelade gitarr fick spela bas istället. Och det fanns ingen sångare, så jag tänkte väl att jag kunde ropa lite tills vi fick tag på en riktig sångare. Men det har vi fortfarande inte lyckats med, säger Ulke.
Elias tar vid:
– Det var precis likadant för oss. Filip är gitarrist från början. Jag och Jack har väl enats om att sjunga lite, fast ingen kan sjunga egentligen.
– Det kanske är ett Strängnässyndrom att det inte finns några basister, säger Ulke.
Punken, som traditionellt sett ofta har lutat mer åt vänster på den politiska skalan, skulle i dag kunna ses ha ett potentiellt guldläge för en comeback när en högerregering tillträtt.
– Varje gång det blir högerregering verkar punken komma igång igen, säger Ulke.
– Det finns ju alltid en missnöjdhet. Men när det finns missnöje inom högern så brukar det inte uttrycka sig på samma sätt som hos vänstersidan, säger Elias.
– Punken är nog mer kompatibel med hur vänstern uttrycker sig, säger Filip.
Någon utbredd punkscen har det egentligen aldrig funnits i Strängnäs, enas Ulke och killarna om. Rent allmänt är musikscenen ganska liten, men de tror att den börjar få sig ett uppsving.
– I dag finns det nog en stark vilja bland flera att starta band, men den tar slut när man inte hittar folk, säger Jack.
Vad hade ni velat se mer av för att utveckla Strängnäs musikscen?
– Fler ställen där man kan spela, säger Ulke.
– Och fler basister och trummisar! säger Elias och de övriga i bandet håller med.