Det var 1927 som kvartersnamnen började användas och det kom att byggas sammanlagt fem villor samt ett mindre bostadshus i kvarteret Trevnaden samt badhuset vid Eskilstunavägen som 1924 uppfördes efter ritning av arkitekten Fritjof Ekman, det sista i kvarteret.
Det första huset byggdes i kvarteret redan 1897 för handlanden Sven Söderholm som kallade sitt hus Svensborg. Sven Söderholm var född i Eskilstuna 1840 och kom i unga år till Mariefred som bokhållare till Karl Fredrik Bergholms speceriaffär vid Storgatan i Mariefred som han senare genom giftermål med ägarens brorsdotter Ester Bergholm kom att äga. I affären arbetade också hans bror August Söderholm. Då Sven Söderholm några år efter hustruns död 1870 ledsnade på affärsyrket tog brodern August över rörelsen och blev med tiden en aktad handelsman i Mariefred.
Från Mariefred flyttade Sven Söderholm till Stockholm men återkom och köpte gården Vånga 2 i Toresund där han drev lantbruk under några år innan han 1882 flyttade till Strängnäs. I Strängnäs förvärvade han bl.a. av grosshandlare A. Berg huset Klostergatan 18, det så kallade Kantzowska huset som han senare sålde till Eva Pontén, änkan efter den kände läraren, läkaren och bibliotekarien Jonas Otto Pontén. Han ägde gården Storgatan 2 med bryggerirörelse.
Som ekonom var Söderholm även mycket engagerad i stadens styrelser och Strängnäs sparbank. Han var också direktör för Spritbolaget som han var med och grundade tillsammans med den tidigare nämnde Anselm Berg.
I det vackra huset Svensborg adress Seminarievägen 3 med sin stora trädgård bodde familjen åren 1897-1903. Söderholm som under Mariefredstiden 1870 blev änkling hade två barn och i ett nytt äktenskap med Jenny af Ekenstam föddes tre barn. 1903 avled Sven Söderholm 63 år gammal. Han begravdes under stora hedersbetygelser i Mariefred. Fru Söderholm och tre barn lämnade Strängnäs 1903 och flyttade till Malmö.
Ny ägare av Svensborg blev änkefru Vivi Silfversparre, född Widebeck. Hennes dopnamn var Octavia men hon kallade sig hela livet för Vivi. Hennes man överingenjören Arent Silfversparre vid Bofors hade förolyckats 1902 vid provskjutning av en kanon som inte var konstruerad vid Bofors. Han hade dessutom uttalat tvivel om provskjutningen före olyckan som krävde ytterligare fyra personers liv.
Arent Silfversparre, som var 45 år, var en erkänt skicklig vapenkonstruktör. Bofors bekostade och satte upp den stora obelisk med porträtt i brons som pryder gravplatsen på kyrkogården vid Nabbviken. Ensam med åtta barn flyttade Vivi Silfversparre åter till sin födelsestad Strängnäs där hon hade syskon. I grannskapet vid Visholmen bodde brodern August med hustru Augusta Widebeck.
Mellan åren 1903 – 1928 bodde Vivi Silfversparre i Svensborg då hon flyttade till Stockholm och sålde huset till regements- och stadsläkaren Carl Barre med familj. Under Barres tid i huset vid Seminarievägen 3 kallade de huset "Villa Barre" vilket det också stod på grindstolpen, se bild.
Doktor Barre var från 1923 regementsläkare vid Kungliga Södermanlands regemente fram till 1947 samtidigt som han också var stadsläkare till 1953. I Villa Barre bodde han till 1938 då han sålde huset till lektor Helge Bruun.
Nu kom den längsta ägarperioden för huset i Trevnaden som Lektor Helge Bruun kallade Lilla herrgården. Bruun med familj kom närmast från Uppsala 1938. Han var född i Kalmar och det var till Kalmar familjen skulle återvända 1967 efter åren i Strängnäs. Under de nästan 30 år som familjen bodde i Lilla herrgården var den en verklig oas. Som lektor i biologi hade han all kunskap om växter och många rara exemplar växte i trädgården. Han var dessutom en av landets främsta fjärilskännare.
Vid ett ägarbyte av fastigheten inom familjen 1947 uppmättes tomten till 3 752 kvadratmeter. Det fanns många stora tomter i kvarteret och man förstår att det var mycket intressant att förvärva fastigheterna i kvarteret för nybyggnation. Lektor Bruun gick i pension 1963 men familjen bodde kvar i huset till 1967 då hustrun Eivor Bruun sålde fastigheten till byggmästare Gunnar Graflund som 1969 transporterade köpet till Graflunds Byggnads AB.
Huset hyrdes ut under några år, trädgården förföll liksom huset och innan grävskoporna kom var det många Strängnäsbor som var där med sina spadar och grävde upp och räddade många växter som numera prunkar i Strängnäs villaträdgårdar.
En verklig fadäs drabbade Helge Bruun efter flytten från Strängnäs. Han hade innan han lämnade Strängnäs och tjänsten vid läroverket sett till att de 40 000 ark pressade växter som förvarades på Roggeborgens vind skulle skänkas till universitetet i Umeå. Inför restaureringsarbetet med Roggeborgen inför Kungliga bibliotekets övertagande 1968 stod skåpen med herbarierna i vägen och det slutade med att herbarierna hamnade på soptippen. En professor från Umeå som kom ner och skulle titta på samlingen fick det osannolika beskedet. En bekymrad Helge Bruun satte igång att tigga herbarier från apotekare och kyrkoherdar och andra håll och det finns en större samling från H.G. Bruun som det står på etiketterna vid Umeå universitet.
Jag återkommer framöver med mera text om kvarteret Trevnaden.
Inge Fritte Bergqvist