Det säger Pia Karppinen. Hon är verksamhetschef på Frösunda HVB Wisborg i Strängnäs, ett boende för ensamkommande flyktingbarn. På tio dagar har de fått åtta anvisningar från Migrationsverket.
– Det är inte ens alla som hunnit få gode män ännu.
Frösunda har nu två boenden i Strängnäs, med sammanlagt 35 platser, dit de ensamkommande flyktingbarnen kan få komma.
– Det första som sker är att vi gör en hälsoundersökning, både den psykiska och fysiska statusen kontrolleras.
Därefter får varje ungdom ett välkomstpaket. Det innehåller lite kläder, hygienprodukter, sänglinne och en enklare mobiltelefon med startpaket.
Vilken bild har de av Sverige när de kommer hit?
– De tror att de vet mer än vad de gör om hur asylsystemet fungerar. Många har föreställningen att det är jätteenkelt, men det är det inte. Mycket av det första arbetet vi gör är att montera ner föreställningarna de fått från exempelvis flyktingsmugglare längs vägen.
Vardagen på boendet liknar vardagen för vilken ungdom som helst med skolgång, läxläsning, städning av sitt rum och att sköta sin egen tvätt. På boendet finns personal som stöttar och hjälper. Mycket fokus läggs på integration, enligt Pia Karppinen.
– Det är bra om personalen kan lite om mycket, men också att de är bra på att skapa förtroende. Samtidigt är det en balansgång. Banden får inte bli så starka att det blir jobbigt när ungdomen ska flytta.
Det gäller snarare att hjälpa ungdomarna att bygga nätverk utanför boendet, eftersom det handlar om en tillfällig insats.
– Ett nätverk utanför boendet är jätteviktigt så att det inte blir kaos den dag de ska flytta.
Genom sitt arbete med ensamkommande flyktingbarn har Pia Karppinen fått stor förståelse för att vissa av ungdomarna ibland agerar ologiskt och kan verka otacksamma. Och som personal får de snabbt tvätta bort känslorna av att ungdomarna borde vara tacksamma.
– Ingen ska behöva vara tacksam över att ha tvingats lämna sin familj. Det är ingen av dem som kommit hit frivilligt.
– De här barnen har samma rätt att leva och må bra som alla andra.