Teaterläger heter det. Tre dagar fulla av övningar som sätter kroppen och knoppen på prov. Hur agerar man spegel? Hur kommunicerar man utan att prata? Och hur känner man igen en människa utan att titta?
– Det är jättekul, utbrister Johanna Eriksson Rehn högt, för att höras i sorlet av andra entusiastiska röster.
Mest flickröster i år. Bara en av de tolv deltagarna är kille. Ingen förstår egentligen varför. Men det är inget som verkar störa. Alla tolv har gemensamt under ett par dagar producerat en pjäs under ledning av dramapedagogen José Manuel Gonzales. Den heter ”Halloween-festen”. Eller bara ”Halloween”. Eller kanske ”godis”. Förslagen är många. Men namnet är inte det viktiga. Det är processen, enligt José Manuel Gonzales.
– Det märks att teater är befriande för barnen. De bearbetar saker de sett och hört när de berättar.
I dag, på teaterlägrets sista dag, sätts scennerverna på prov när pjäsen visas för föräldrar och syskon.