Det var i fjol höst som polisen larmades till ett bostadsområde där det varit verbalt tjafs och handgemäng. På plats fanns bland annat en kille i mellersta tonåren, som sa att han just hotats till livet av en jämnårig tjej.
Ett röstmeddelande i hans telefon sa: "Jag lovar, jag halshugger dig, förstår du? Du kommer inte komma ut ur det här levande, alltså, du lägger inte ett fucking finger till på dem."
För det åtalades en tonårstjej, misstänkt för olaga hot.
I förhör erkände hon – mycket ångerfullt – att hon sagt så men nekade till brott. Via sin advokat hävdade hon nödvärn, alternativt putativt nödvärn (vid upplevt men inte verkligt hot) eller nödvärnsexcess (där den som använt nödvärn inte kunnat hejda sig).
Det är de två sistnämnda Eskilstuna tingsrätt nu hänvisar till i sin friande dom.
Situationen den kvällen var att en av tjejens vänner ringde henne, mycket upprörd, och berättade om ett bråk. Av samtalet uppfattade hon att vännen blivit misshandlad, att det fortfarande pågick och att förövaren var ovan nämnda kille – vilket senare visade sig vara fel.
Där och då var dock tjejen så uppjagad och rädd för att hennes vän skulle fara illa, att hon hotade killen. Inte för att hon ville skada honom, utan för att skrämma honom till att backa.
Det bedömer alltså rätten som juridiskt försvarbart eftersom tjejen, utifrån sin ungdom och den akuta fara hon upplevde för sin vän, "svårligen kunnat besinna sig".