Naskovit stänger klockan 21 tisdagar–torsdagar och 21.30 fredag–lördag. Restaurangen har stängt övriga veckodagar.
Mellanrätter.
Krogtrenden alla hatar att älska, eller älskar att hata.
Fenomenet – som blivit nationalsport i allt från stora till mellanstora städer – kan absolut kännas uttjatat. Mycket på grund av att man som restaurangbesökare betalar mycket för lite mat.
På Restaurang Naskovit upplever Krogpatrullen att det är tvärtom. Hur KAN egentligen restaurangen komma undan med att inte ta mer betalt? Lever de i en annan del av världen där inflationen från 2023 aldrig kickade in? Eller fuskar de med ingredienserna?
Inte alls, ska det visa sig.
"Det här låter gott!" blir en av vårt sällskaps mest yttrade fraser när vi väl sitter med menyn framför oss (som med viss förtret måste scannas in via en QR-kod – öppet brev till ALLA restauranger: låt oss läsa era menyer i fysisk form!).
När alla rätter på menyn kostar mindre än en Spotify-prenumeration – varför då inte beställa in allt som ser gott ut?
Då en i sällskapet är allergisk mot gluten ber vi att få glutenfria alternativ på allt som går, vilket enligt vår servitris inte ska vara något problem.
Vi börjar med chips, ett glas cava och kvällens drink, en Liqourazz. Just som namnet antyder är drinken en lakritsvariant, men inte så att den skrämmer bort alla icke-lakritsälskande. Den syrligt, söta drinken lämnar en lätt, men växande, ton av lakrits i slutet av varje sipp.
Kvällens drink vid tidpunkten för tidningens besök var en Liqourazz med hallon, lakrits, tranbär, soda och lime, 128:-
Chipsen passar utmärkt som amuse-bouche före den riktiga anstormningen av smårätter.
Men innan chipsen ens hunnit nå bordet kommer en servitris förbi och frågar om vi vill flytta över till en annan del av restaurangen där det 1) är något lugnare och 2) finns mer bordsyta för den uppsjö av rätter vi beställt.
Väldigt skönt, då det stundom blev lite svårt att höra varandra bredvid det långbord vi satt vid. Vårt sällskap har dock delade uppfattningar om stämningen förhöjs eller inte av "Wonderwall"-covern som strömmar ut ur högtalarna, nu när vi äntligen(?) kan höra den.
Chips deluxe (lantchips, gräddfil, tångrom, dill och hackad lök), 52:-
Först ut: arancini (85:-), räkmacka (91:-) och miniburgare med halloumi (85:-), tätt följt av sparris (87:-) och friterad torsk (92:-). Kort därpå kommer även oxfilén (98:-), musslorna (87:-), dovhjortsgrytan (92:-), pluman (88:-) och currygrytan (88:-).
Vår servitris lägger redan innan vi själva gör det märke till att några av rätterna riskerar att svalna innan vi hunnit till dem och erbjuder att ställa några av dem på värmning en stund. Vi tackar henne för att hon har bättre framförhållning än våra hungriga ögon.
Arincini med tomatsås och parmesan, 85:-
Räkmacka med lite heta citrusräkor och fänkålsaioli på kavring från Lotta på Tårtmakargatan, 91:-
Arancinin är fint friterad – det blir ärligt talat inte krispigare än så här – men tomatsåsen hade det kunnat få vara lite mer schvung i. Den utlovade hettan i räkmackan hittar vi inte heller, även om räkmackan i sig är en trevlig start på måltiden.
Oxfilé med cognacsgräddsås och baconlindad haricots verts, 98:-
Friterad torsk med dansk remoulad och bondbön- och grönärtpuré, 92:-
Glutenfri miniburgare med halloumi, chiliaioli, syrad lök och grönt, 85:-
Den friterade torsken är lite för salt för vår smak, då man i varje tugga tycks få med lite av saltvattnet den simmat i. På tal om att simma är det precis vad den ganska tunna oxfilén gör i det hav av svampsås. Här hade vi, med facit i hand, troligen behövt beställa in något tillbehör – utan någon form av kolhydrat saknas lite av den helhet vi hittar i de andra rätterna.
Över till pallplatserna: kvällens höjdpunkter blir pluman, sparrisen och – lite oväntat – thaigrytan.
Pluman har just det vi saknade i oxfilérätten. Spetskålen ger en bra balans till grisköttet och körsbärschimichurrin rundar av varje tugga.
Sparrisen ackompanjeras av citronhollandaise, parmesan och örter. Den känns både lyxig och rustik på samma gång och smakar som en vårdröm. En nära nog oslagbar kombination.
Thaigrytan går inte att beskriva som annat än perfekt. Lagom het med fin kyckling och en härlig sås vi allra helst tar intravenöst. Vi ömsom slåss om den, ömsom höjer den till skyarna. Den är nästan värd att avboka Thaimouten till Phuket för. Slipp flygskammen och gå till Naskovit i stället!
Två av kvällens favoriter. Till vänster: nattbakad pluma med sirapsrostad spetskål och körsbärschimichurri – 88:-. Till höger: grön sparris med citronhollandaise, parmesan, färska örter och örtolja – 87:-
Kyckling med röd curry, kokosmjölk, grönsaker och koriander, 88 kronor. " Bättre än vad man får i Thailand", tycker en i sällskapet.
Musslornas gräddsås är så gräddtung att vi är glada att vi sparade den till sist – hade vi i stället börjat med den hade vi nog inte mäktat med övriga rätter.
Trots det kan vi inte låta bli att snegla på efterrättsutbudet. Det blir en crème brûlée (79:-) som har ett tunt och inte för hårt skal av bränt socker. Med varsin halva av den under bältet kan vi glatt runda av.
Crème brûlée, 79:-
På det hela taget önskar vi att vi hade kommit ännu hungrigare till Naskovit. Det blir en viktig lärdom vi bär med oss till nästa besök, då vi hoppas kunna beta av allt vi missat.