Vid 26 års ålder spelade han ytterback i moderklubben ÅIF.
Den ordinarie tränaren hade åkt på sportlovssemester och medan han var borta ombads Cardeståhl att leda verksamheten.
‒Någon vecka senare blev jag inkallad till ett möte med styrelsen. De ville att jag skulle fortsätta, killarna hade tydligen varit väldigt nöjda med mig.
Det här hände 1971.
‒Jag slutade tvärt att spela även om jag något år senare tog ut mig själv som avbytare inför en match.
Jag var bättre på hockey än fotboll.
Toye Cardeståhl kamperade ihop med sin ett år yngre bror Owe Cardeståhl både i fotbollen och hockeyn.
‒Eftersom Åker låg i näst högsta serien i hockey och fotbollslaget höll till i femman så får man nog säga att jag var bättre på hockey än på fotboll, resonerar 72-åringen.
Vad har du för relation till hockeyn nu?
‒Jag var med där som ledare i ÅIF under många år men slutade 2002. Numera går jag inte ens på matcherna. Namnbytet, till Åker/Strängnäs, uppskattades inte.
Genom åren har han varit tränare eller assisterande tränare i elva föreningar.
‒Tiden i Assyriska, 1989–1991, är en självklar höjdpunkt. Jag tog upp Södertäljelaget i fyran, sen var jag med som assistent när vi gick upp i trean och tredje året då vi placerade oss bra i division 2.
En annan rolig sejour upplevde han på Häradsvallen i Vagnhärad. Där hade Åkersbon hand om damerna men medan han väntade på att träningarna skulle dra igång hjälpte Cardeståhl även till med herrlaget.
‒I damlaget fanns Minna Heponiemi som senare skulle spela VM-fotboll för Sverige, berättar Cardeståhl.
Jag har upplevt många uppflyttningar, men bara åkt ur två serier.
De klubbar han är mest förknippad med är annars Åkers IF och Viljan.
‒Åker är min moderförening, men det är Viljan jag trivts allra bäst i.
Han pratar gärna om tiden då han assisterade Peter Stenberg på Vasavallen. De tre första säsongerna tillsammans utmynnade i två serievinster och ett kval.
‒Jag har upplevt många uppflyttningar, men bara åkt ur två serier – med Viljans herrar 2006 och med klubbens damer i fjol. Det svider att behöva avsluta på det sättet.
Du tror inte att du kommer att reviderar ditt beslut om att lägga av?
‒Man ska förstås aldrig säga aldrig. Men i vinter är det inga klubbar som ringt. Fast jag blir säkert sugen framåt maj när gräset blir grönt...
Vad har du för planer inför 2018?
‒Det finns en tomt att sköta om, en fem månader gammal tax att går ut med, massor av tv-kanaler med bra sport hemma, tre gudbarn och så vill jag åka runt och kolla på en massa fotboll!
Vad kommer du att sakna mest?
‒Gemenskapen är väldigt trevlig. Att komma till träningen och ta en fika ihop – och snacka med de andra ledarna. Sen är jag en vinnarskalle. Jag blir alltid grinig efter förluster.
48 år låter som något för Guinness rekordbok!
‒Ja, jag vet ingen annan som hållit på så här länge, svarar Toye Cardeståhl.