Taia Fedorishcheva, (19), flydde från sin hemstad Charkiv i Ukraina med sin mamma Tetiana för drygt ett år sedan. I Sverige bodde de först i Strängnäs där hon dansar på André Ekelbergs balettskola.
För lite drygt ett år sedan väcks Taia Fedorishcheva, 19, av en bombattack på hennes hemstad, Charkiv, i Ukraina.
– Mamma och jag tittade ut genom fönstret, på sjätte våningen, och såg hur missilerna föll över himlen. Jag stirrade på mamma och började skaka. Jag kunde inte tro att det som hände var sant.
Dagarna efter den första attacken, flyr Taia Fedorishcheva och hennes mamma Tetiana med katten Athena till Taias gudmor. Hon bor nära en bäck som man kan dricka rent vatten ur – kranvattnet är inte drickbart i Ukraina och redan efter två dagar av krig är det svårt att få tag på mat och vatten i affärerna.
– Sen kom stridsflygplanen, säger Taia Fedorishcheva. Bomberna föll var tredje eller sjätte timme. Det gick inte att sova. Jag gick in i överlevnadsinstinkt, jag behövde vara stark för mammas skull. Jag kunde inte bryta ihop.
Spola fram ett år och Taia Fedorishchevas kompisar på André Ekelbergs balettskola i Strängnäs har just sjungit, 'ja må hon leva', för 19-åringen.
Taia Fedorishcheva med balettläraren André Ekelberg i Strängnäs.
– Baletten får mig att tänka på hur Charkiv var innan kriget, säger Taia Fedorishcheva.
Dansen har funnits i Taia Fedorishchevas liv sedan barnsben. Balett dansade hon redan som femåring, och drömde om att vidareutbilda sig i dans efter gymnasiet i Ukraina. Hon lotsades till balettskolan i Strängnäs genom en kontakt på Språkcentrum.
– När jag kom hit och dansade, kände jag för första gången på länge att jag har en framtid. Dansen och rörelserna uttrycker fred. När jag dansar är det bara musiken och jag som finns. Då kan jag koppla bort allt utanför en stund.
Baletten har varit med Taia Fedorishcheva sen barnsben. "När jag dansar är det bara dansen och jag som finns", säger hon.
Taia Fedorishcheva och mamma Tetiana (katten Athena fick stanna hos släkten i Charkiv – och mår fortfarande bra), anlände till Karlskrona via tåg, båt och minibuss med slutstation Strängnäs. Där bodde de en tid med andra Ukrainare hos Kilenkryssets VD Jan Persson, innan flytten gick till Eskilstuna och Taia Fedorishchevas skolstart i den Internationella engelska skolan där.
– Innan jag kom hit hade jag bara hört talas om Abba, skrattar Taia Fedorishcheva. Nu gillar jag semlor, Marabouchoklad och julmust. Lakrits tycker jag inte om. Sverige är bra för här är det inte så mycket drama. Här är som ert ord, 'lagom', varken för mycket eller för lite.