Alexandra Uhlmann Konjicija är barn- och ungdomsbibliotekarie på Multeum. Hon säger att ungdomarna är bättre på att skriva än vad de själva vågar erkänna.
I grunden är boken ett projekt som kommit till som en del av 500-årsresan.
– Jag frågade Jimmy Müller, som är ansvarig för den lokalhistoriska samlingen på biblioteket, vad som fattas bland lokalhistoriska böcker. Så han gjorde en gallring och kom fram till att det inte fanns något för unga mellan 9 och 14 år, säger Alexandra Uhlmann Konjicija, barn- och ungdomsbibliotekarie på Multeum.
– Vi kollade om det fanns någon författare med lokal koppling som har erfarenhet av att skriva böcker för ungdomar. Då hittade vi Cecilia och sa: "god morgon, vill du skriva en bok?"
Cecilia Rojek har tidigare skrivit böcker i serien "Spöksyn".
Cecilia Rojek berättar att hon själv gått och drömt i flera år om att få jobba med den här sortens projekt.
– Det var som en önskan som gick i uppfyllelse att få jobba med barn och ungdomar som är proffs på det jag skriver om, säger hon.
Hennes medförfattare runt bordet skrattar lite åt epitetet "proffs".
Hälften av ungdomarna som hjälpt till att skriva boken. Efter boken blivit klar kommer åtminstone några av dem att lägga undan bokskrivandet och fokusera på skolarbetet.
I korta drag handlar boken om Charlie och Alice som bor i Strängnäs och vill försöka få kontakt med sin döda mamma. Försöken för dem hela vägen tillbaka till år 1520 där de leds in på olika äventyr och spökmysterier.
Till releasefesten har hälften av de totalt åtta ungdomarna som varit med och skrivit boken kunnat närvara. Tidningen får träffa femtonåringarna Malin Diffner, Samuel Englund och Hannalina Haraldsson samt sextonårige Elis Duus. Gemensamt för alla är att de är med i en av de bokcirklar som Alexandra Uhlmann Konjicija anordnar.
– De är precis ovanför den ålder som boken är tänkt att rikta sig till. Det har varit lite taktiskt, att de ligger så nära i ålder men samtidigt är mycket bättre på bokanalys, säger Alexandra Uhlmann Konjicija.
– Om det har varit något jag undrat om har jag bara kunnat fråga lillsyrran. Hon har dock inte fått veta något om handlingen, fortsätter Hannalina Haraldsson.
Det har varit ett kul projekt tycker de, även om det stundtals har varit slitigt med stora mängder text att läsa in utöver det vanliga skolarbetet och de böcker som Alexandra velat att de ska läsa i bokcirkeln.
– Det som varit tyngst är nog att läsa allting i tid och komma med kommentarer, säger Malin Diffner.
Hannalina Haraldsson tar vid:
– Men det roligaste har varit att få träffa och arbeta med Cecilia. Att verkligen få höra vad hon tänker och gå igenom alla understrykningar, markeringar och kommentarer du haft kring texterna.
Att boken skulle kretsa kring tidresor fanns tidigt med i idéstadiet. "Man har ju velat avslöja allt om det man skrivit om", säger Hannalina Haraldsson som håller i boken.
Skrivprocessen i sig har flutit på bra, där de enda riktiga stridigheterna kretsat kring namngivningen av karaktärerna.
– Vi satte tonen och stilen för boken ganska tydligt i början. Det skulle vara lättsamt men ändå passa målgruppen, säger Cecilia Rojek.
– När vi jobbat ihop har det varit mycket att vi läst igenom texten och markerat delar som vi tycker sticker ut från resten av texten, säger Samuel Englund.
– Det tog ett bra tag att få till den första meningen innan vi blev nöjda med den. Den har vi ändrat många gånger, fortsätter Malin Diffner.
Vilken del är ni mest nöjda med?
– Personligen är jag nog mest nöjd med tidsresorna som koncept. Reglerna kring dem var lite otydliga i början, men vi löste det till slut, säger Samuel Englund.
Hur känns det nu när ni äntligen kan hålla den färdiga boken i era händer?
– Det känns bra men ändå tråkigt. För det har varit så kul att jobba med det, säger Malin Diffner.
– Jag är väldigt stolt över att jag har lyckats skapa det här. Men det är också lite tråkigt att hela resan till målet är slut, avslutar Elis Duus.