Bengt Karlsson, ordförande i Stallarholmens vägförening.
Det låter kanske inte som någon stor sak. Huvudmannaskapet för Stallarholmens vägar ska gå över från vägföreningen till kommunen. Men i praktiken har den segdragna och kostsamma processen lett till en djup konflikt mellan vägförening och kommun - och en ohållbar situation för två äldre män.
I 28 år har Bengt Malmquist, vice ordförande i vägföreningen, ryckt ut och skottat snö om plogbilen inte kommit, inspekterat belysning, och lagat gropar. Nu är han 85 år och vill slippa ansvaret men är i praktiken gisslan i sin egen förening.
Rävsax, moment 22, byråkratiska krumbukter. Så beskriver Bengt Karlsson och Bengt Malmquist turerna. För fyra år sedan skickade vägföreningen ett förslag om att ansvaret skulle övertas av kommunen. Men inget hände. Efter flera påstötningar och två år tillsattes en handläggare på kommunen. En första uppgift var att arbetet inför övertagandet skulle kosta en halv miljon. Ett halvår senare kom kallduschen. Summan uppskattades då till en miljon kronor. Dessutom tillkommer lantmäterikostnader på 400 000 kronor.
Det krävs alltså ungefär sex månaders heltidsarbete (taxan är 1 025 kronor per timme) utfört av handläggare för att se över detaljplanerna inför en ansvarsövertagande.
– Det här känns som en byråkratisk krumbukt, man får ju inget konkret för pengarna, säger Bengt Karlsson.
Kostnaden ska fördelas på de 900 medlemmarna.
De oväntat höga kostnaderna är en stötesten. Men det är den mänskliga aspekten som upprör mest. Bengt Malmquist vill helt enkelt inte fortsätta. Ingen annan vill ta över.
– Många medlemmar tycker att vägunderhåll borde täckas av kommunalskatten. Det är nog förklaringen till ointresset.
Om han och kollegan helt sonika skulle sluta jobba skulle Länsstyrelsen tillsätta en syssloman, en konsult som övertar ordförandeskapet. I praktiken är det omöjligt, enligt båda männen.
– Då skulle det bli krig här i Stallarholmen, för timkostnaden på 2 200 kronor skulle medlemmarna få betala ur egen ficka, säger Bengt Karlsson.
– Och varför vi inte bara struntar i allt? Tja, vi är uppfostrade att tar man sig an något så fullföljer man det.
Bengt Malmquist suckar åt frågan om hur mycket tid han lagt ner på vägföreningsarbete under åren.
Bengt Malmquist vill helst slippa jobba mer för vägföreningen.
– När en medlem säger att den inte kommer till jobbet för att vägen är dåligt plogad så åker jag och skottar. Det har varit 4-5 timmars jobb per vecka, och då täcks två timmar av arvodet, säger han.
Det betyder att Bengt Malmquist lagt 3 931 oavlönade timmar på jobb för vägföreningen sedan han började för 28 år sedan.
– Du borde skicka en faktura till kommunen på allt jobb du lagt ner utan att få betalt, säger Bengt Karlsson med ett snett leende.
Marie Jonsson, samhällsbyggnadschef på Strängnäs kommun, säger att hon har full förståelse för att processen upplevs som "lite krånglig".
Vad är din sammantagna bedömning av hur den här processen hanterats av kommunen?
– Det är Stallarholmens vägförening som har initierat ärendet till kommunen för att hitta en annan lösning än den som finns i dag. Vi har haft dialog och gjort en plan om hur genomförandet ska gå till. Vi hoppas att vi på bästa sätt kan hjälpas åt framöver. När det väl är klart kommer de att slippa hantera underhåll alls, säger hon.