– Det är samma bekymmer varje år när vi vill ut till huset på ön och isen inte går att lita på. Det här blev lösningen på problemet, säger John de Hosson medan han lyfter upp helgens packning ur den fiffiga farkosten.
Hydrokoptern är byggd på ett plattbottnat aluminiumskrov, som ursprungligen fungerat som en mindre roddbåt. På den har han monterat en batteridriven propeller med en elmotor.
– Jag gillar att fixa saker och får jag en idé så vill jag gärna testa om den går att realisera. Inför förra vintern byggde jag en prototyp och den har jag kunnat dra en hel del lärdom av. Tanken med min hydrokopter är att den ska vara så enkel som möjligt och miljömässigt i framkant.
John de Hosson arbetar till vardags som byggare och snickare i Jämtländska Åre, där familjen också bor sedan sju år.
– Min hustru Linnéa är från Strängnäs och vi tillbringar mycket tid ute på Märsön. Med hydrokoptern kan vi ta oss ut till ön oavsett väderförhållanden.
Hans enkla amfibiebygge har redan väckt en hel del uppmärksamhet och flera spekulanter har visat intresse.
– Jag har fått förfrågningar från USA, Kanada och Finland och hittills har tio personer hört av sig och sagt att de vill köpa en om jag kan bygga. Utmaningen är att få till en vettig produktionslösning och att få Transportstyrelsens godkännande. Det är ett ganska så snårigt regelverk.
– Jag har kontakt med en tillverkare som jag har en bra dialog med.
John de Hossons hydrokopter är en minst sagt smidig farkost. Hela ekipaget väger inte mer än 70 kilo och motorn, som levererar en effekt på cirka 35 hästkrafter, går enkelt att demontera efter användning.
– Bensindrivna hydrokoptrar har funnits länge, men de är avsevärt tyngre och kräver kallstart. Det är världens första som drivs på el.
Enligt egna beräkningar har den en räckvidd på cirka tre mil och en toppfart på 100 kilometer i timmen.
– Behaglig normalfart är runt 20 kilometer i timmen och då tar det 30 minuter att ta sig en mil. Det är ganska långt på vatten.
Projektet har hittills krävt både tid och pengar och sedan starten har också en hel del elektronik brunnit upp.
– Det gäller att pröva sig fram och nu har jag en plattform som fungerar. Ska den här överhuvudtaget bli intressant för konsumenter måste det vara bra grejer som det går att lita på.
Tidningen får följa med på en minnesvärd provtur över de spräckta isarna mellan Aspö och Märsön och det är lätt att förstå det stora intresset för den fläktförsedda roddbåten. Med en smal roderspak i ena handen och en radiokontroll i den andra manövrerar John de Hosson smidigt ut oss från bryggan.
Den stora kolfiberpropellern mäter 1,6 meter i diameter och surrar nästan ljudlöst även vid kraftigt gaspådrag. Det enda som hörs är metallskrovets klapprande mot det hårda underlaget. Gången är stabil och fören lyder villigt när kaptenen beslutar sig för kursändring.
– Bilar med eldrift finns redan, båtar börjar komma och flyg står på tur. Som människa måste vi börja vänja oss vid att använda mindre och mer miljövänliga fordon. Jorden är inte byggd för att alla ska dra runt på två ton när de ska åka och köpa en limpa, säger John de Hosson när vi "ankrat upp" mitt ute på den soldränkta fjärden.