Migrationsverkets beslut bygger på att Ahmed ska kunna styrka ålder, identitet och historia. Det är ett problem att han inte bättre kan redogöra för sin hemort i Afghanistan. Varför han registrerades som vuxen i Italien, där han först sökte asyl, har han heller inte kunnat förklara. Det finns olika uppgifter om varför hans pappa dödades. Allt detta är besvärande, enligt Migrationsverkets beslut.
Men myndigheten verkar tro på han lämnade Afghanistan som femåring. Till en början verkade man också tro att hans ålder var 15 år 2012.
Men i mars 2013 ifrågasatte en tjänsteman på Migrationsverket hans uppgivna ålder. Han "ser äldre ut och samtalar och ställer frågor som en vuxen".
Eftersom Ahmed inte kunde bevisa sin ålder gjordes en tandundersökning i maj 2013. Men man ställdes inför ett problem, skriver Migrationsverket, då man inte kunde jämföra med en specifik population. Resultatet blev att han var minst 18,3 år med 16 procents möjlighet att han ännu inte fyllt 16,37 år. Genom att undersöka skelettet kom man fram till åldern 19 år eller äldre, trots att man saknade kunskap om den kroppsliga utvecklingen.
Varför förlitar sig Migrationsverket på undersökningar som inte är 100-procentigt säkra?
– Det är ett påstående som inte stämmer. En medicinsk åldersbedömning är ett erbjudande till den asylsökande eftersom han eller hon inte har kunnat göra sin identitet sannolik, säger presschef Fredrik Bengtsson.
Enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska tre typer av tester göras vid åldersbestämning. I Ahmads fall gjordes inte en barnläkarbedömning, något som är ytterst vanligt eftersom landsting och läkare ofta inte vill medverka. Anna Bärtås, vice ordförande i svenska barnläkarföreningen, förklarade i P1-morgon i förra veckan.
– Det finns inget vetenskapligt stöd för någon metod att bestämma hur gammal en individ är. Felmarginalen ligger någonstans mellan två och fyra år, och det är väldigt avgörande för en ungdom, säger Anna Bärtås.
Men trots bristerna i Migrationsverkets undersökningar måste beslut fattas, förklarar Fredrik Bengtsson.
– Problemet blir att det är en del av beslutsunderlaget som inte är fullt ut komplett, men vi kan inte undgå att fatta beslut ändå. Vi får gå på beslut på det underlaget vi har.