"De första gångerna vildsvinen kom bökade de upp enskilda tuvor och dem kan man ju enkelt vända igen. Nu ser det ut som ett slagfält", säger Leendert Janson.
Trots närheten till Södra stadsskogen har vildsvinen aldrig tidigare letat sig in bland villorna på Kantarellstigen, enligt Leendert Janson vid vägs ände på Kantarellstigen 18:
– Vi har bott här i över 30 år och har aldrig haft vildsvin. Rådjur, hare och älg – men fram till i år, aldrig vildsvin.
I onsdags morse möttes dock han och sambon Karin Nilsson av en sorglig syn, i villans välvårdade grönska. Stora delar av den tidigare perfekta gräsmattan har bökats upp och låg som stora klumpar av jord, lera och grästussar.
– Tidigare i år välte de upp någon enskild tuva. Då var det nog bara något enstaka vildsvin, som en spejare. Nu måste det ha varit en hel armé – här ser ju ut som ett slagfält, säger Leendert Janson och ser ut över eländet.
Hur gräsmattan ska återställas har de ännu inte orkat reda ut. Lappa och laga, så nytt, köpa färdigt? Och sedan – stängsla in hela trädgården för att slippa mer förstörelse? Eller – flytta och låta nån annan lösa problemen?
Karin Nilsson suckar:
– Så känns det faktiskt just nu – jag vet inte om vi orkar reda ut det här. Och frågan jag ställer mig idag är, "vem bär ansvaret", säger hon frustrerat.
Både hon och sambon tror på en konkret förklaring till att vildsvinen bokstavligen brutit ny mark.
– De har tagit bort så mycket träd här i skogen. Det byggs alltmer, djuren trängs undan och så ger de sig på tomterna. Den här gången var det vår – nästa gång kan det vara grannens, säger Leendert Janson.
Att själva skogen i Södra stadskogen krymper, det står helt klart – i fjol antogs en ny detaljplan för nära 400 nya bostäder.
Karin Nilsson:
– Det är kommunens mark och jag tycker att de har ett ansvar för att hålla efter viltstammen, när skogen förändras.
"Jag ska prata med kompisar som kan gräsmattor – kanske går det att pussla ihop. Annars är det bara att så nytt", säger Calle Holm som fått runt 20 kvadratmeter gräsmatta förstörd på Lingonstigen i Strängnäs.
Några hundra meter därifrån drar Lingonstigen fram mellan röda och gula tegelvillor. I en av dem bor Calle Holm med sambo och tvååring. I fredags morse vaknade även de, liksom en granne, upp till skövlade gräsmattor.
– De har bökat upp bakom huset, precis där jag sått nytt. Jag hade kämpat med gräsmattan hela sommaren.
Calle Holm säger att det inte känns bra att vildsvinen varit så nära. Dels för trädgårdens skull, dels för att barnet ofta leker där på baksidan.
– Man har ju hört att vildsvin ska vara skygga, men här verkar det inte så. Nu får jag fundera på om jag ska hägna in hela baksidan.
Kommunens skyddsjaktsamordnare förklarar sin syn på situationen i en egen intervju.