– Man får flashbacks. Minnesbilderna spelar upp sig igen, säger Stefan Nilsson.
Såhär ser de bilderna ut:
Klockan är strax efter halv sju på kvällen. Stefan Nilsson sitter i bilen på vägen hem, håller närmare hundra på väg 55 mellan Strängnäs och Flen. Föraren bakom ligger ganska nära och Stefan funderar på om han vill köra om. Slänger en blick på hastighetsmätaren. När han tittar upp ser han älgen i strålkastarljusen bara några meter framför bilen. Sen smäller det.
– Första tanken var: lever jag eller är jag död? Så jag testade att röra på mig, för att se om jag kunde.
Det kan han, och efter en stund tar sig Stefan Nilsson ut ur bilen, omtöcknad. Taket har slitits av. Vindrutan är krossad. Älgen ligger tjugo meter bort, död, med två brutna ben.
Föraren bakom, han som ville köra om, kommer fram för att kolla läget. Stefan Nilsson är övertygad om att hans framtänder har slagits ut när älgen träffade honom.
– Jag fick älgen ända in i ansiktet. Jag hade kroppskontakt med honom där.
Räddningstjänsten kommer strax efteråt. Ambulanspersonal erbjuder Stefan Nilsson att följa med till sjukhuset, men Stefan vill hem. Räddningstjänstens ledarbil kör honom den korta sträckan.
Nästa dag pratar han med försäkringsbolaget. Bilen är bortom räddning. Stefan Nilsson har klarat sig, till och med, med tänderna i behåll.
– Omtumlad är man ju fortfarande då. Hade det varit en fullvuxen älg med horn så hade jag inte klarat mig. Det tänker jag på en del nu. Och han är inte den enda. De senaste veckorna har tre älgolyckor inträffat på vägen. Nu ifrågasätter Stefan Nilsson hur säkerheten på vägen ser ut.
– Det sitter skyltar och sådär, säger Glenn Svedin på Svevia, den entreprenör som sköter vägen. Några planer på viltstaket finns dock inte, för det krävs det beslut av trafikverket, som agerar på mer långsiktiga siffror än de senaste veckorna.
– Vi har inte så mycket makt direkt. Men vi sticker gärna ut och gör jobbet om vi får en beställning, säger Glenn Svedin.