— Det här är verkligen kanon, säger husse Sven-Erik Eriksson medan han stretar efter i korridorerna så gott det går bakom Flexi, som vet precis vart de ska gå.
— Blir hon sjuk någon gång är det ju bara roligt och positivt för henne att komma till djursjukhuset. Det är nog den allra största fördelen med att hunden är blodgivare. Men dessutom får hon en liten hälsokoll varje gång. Veterinären kollar hennes öron, tänder och hjärta, vaccinerar och ger fästingmedel. En gång per år blir det en rejäl genomgång. Och så får vi en säck foder med oss hem varje gång.
Idén med att låta hunden lämna blod började med att husse själv var blodgivare i många år.
— Så blev jag sjuk och kunde inte längre fortsätta, men viljan att göra gott för andra försvinner ju inte. En god vän berättade om att behovet av blod är stort också inom djursjukvården, och nu har Flexi varit givare i ett par år.
Sven-Erik och Pia Eriksson bor i Hällberga utanför Eskilstuna och kommer till Strömsholm runt fyra gånger om året med Flexi för att ge blod. De blir dessutom inbjudna ytterligare någon gång, på lite trivsamt mingel tillsammans med övriga givarhundar och deras familjer. Och det kan också hända att de blir inkallade akut. Det har hittills skett en gång, men då befann sig familjen i Lappland och kunde inte vara behjälplig.
— Man känner sig verkligen uppskattad och de tar så väl hand om oss alla tre jämt, konstaterar Pia samtidigt som veterinär Lotta Öhman kommer till väntrummet, klappar om Flexi och tar med oss allihop till rummet där Flexi ska få göra dagens goda gärning.
Lotta är en av sjukhusets veterinärer som ansvarar för de värdefulla blodgivarvovvarna.
Päivi Johansson, biomedicinsk analytiker börjar med att ta med sig lite av Flexis blod för att kontrollera att hennes värden är ok för tappning. Efter klartecken kan veterinären köra igång.
Flexi fortsätter sitt sjungande genom hela proceduren. Lite stressad kanske hon är just i dag, med två främlingar i rummet, men hon ligger så stilla och fint och reagerar inte alls på nålsticken.
— Det är bara schäfrarna som ligger och påpekar saker under tappningen, konstaterar Lotta och Päivi, ackompanjerade av högfrekvent pipande.
— Alla andra raser är tysta. Vi har någon som ligger och viftar på svansen hela tiden och det är ju helt ok, men alla blodhundar lär sig snabbt att ligga still. Vissa somnar till och med. Vi ser till att alltid upprepa samma händelsemönster, så att det vet precis vad som ska ske. Det skapar trygghet.
Själva tappningen tar omkring fem minuter. Djursjukvården använder samma blodpåsar som humanvården, så Flexi tappas på 450 gram blod per gång. Hon har blodgrupp DEA 1.1 negativ vilket innebär att hennes blod kan hjälpa vilken annan hund som helst, oavsett blodgrupp.
— Negativt blod är allra viktigast att vi har hemma, och vi är så glada att vi har Flexi och våra andra blodgivare. Men nyligen tackade vi av 17 trotjänare, så behovet av nya är stort och vi är så tacksamma om fler vill komma hit med sina hundar och testa dem för lämplighet, hälsar Lotta Öhman.
Nu tycker Flexi att hon varit tålmodig nog. Var är grisörat??? Hon snor ivrigt runt i rummet och lokaliserar snabbt godiset på ett bord. När Lotta ger henne belöningen sjunker hon med en suck lyckligt ner på golvet och njuter. Väldigt bra ställe det här, ser hon ut att tänka.