– Vet ni att hästen en gång i tiden var lika liten som en hund? frågar Annelie Larsson.
Hon är ledare på Sundbyholm travskola och står framför den vita tavlan i stallet. Framför sig har hon elva flickor från Årby som i år fått möjlighet att testa på ridning sista veckan på sommarlovet. Dagen inleds med en genomgång av schemat och teori.
– Det bästa är att man får lära sig hur hästarna beter sig och hur de tänker, tycker Jovan Tal, 10, en av deltagarna.
När Eskilstuna-Kuriren besöker travskolan i Sundbyholm har lägret pågått i tre dagar och redan har deltagarna hunnit lära sig en hel del. Bland annat nya ord som grimma, sadel och sele men också hur mycket mat en häst behöver en dag.
Efter morgonens genomgång är det dags att göra i ordning hästarna – pälsarna ska borstas, hovarna ska kratsas och manarna ska flätas.
– Första dagen vågade de knappt röra hästen. Nu ser man att de kan buffa på dem – sista dagen kommer de klara sig själva, säger Embla Ausinch Kullberg, från organisationen War child som bidragit till att göra lägret möjligt. War child jobbar för att ge barn och unga en meningsfull fritid.
Embla Ausinch Kullberg beskriver sig själv som en hästtjej. Därför vet hon hur utvecklande stallvärlden kan vara.
– Man har någon att ta hand om, vilket jag tror är viktigt. Det är också lugnande att vara med hästar och man måste vara i stunden, annars märker hästarna det – det blir en paus från övriga livet.
– Jag har aldrig varit med om att alla – verkligen alla – deltagare har så roligt, säger Sandi Haddad Sharro, från Eskilstuna United.
Hon är i vanliga fall ledare för flickorna i Eskilstuna Uniteds projekt Ronjabollen. Det är ett integrationsprojekt som vill uppmuntra flickor i socioekonomiskt utsatta områden till att ta makt över sin fritid. Eftersom Eskilstuna United är en fotbollsklubb, brukar de använda fotbollen som verktyg för detta.
– Om det inte vore för att War child och travskolans initiativ, tror jag inte att dessa flickor någonsin fått göra detta, säger hon.
– Vi behöver samarbete för att nå fler barn – det här hade aldrig gått utan att vi samarbete. Vi idrottsföreningar har ju samma mål – vi vill barnens bästa och bidra till deras välmående.