Jojje Olsson fastnade tidigt för drömmen om Kina. Det är inte många likheter mellan landet i öst och uppväxten i en by utanför Finspång. Men efter att ha tågluffat dit med kompisen efter lumpen var han fast.
– Jag fascinerades av den otroliga dynamiken i landet. Det var en så intressant miljö.
Efter resan till Asien började han läsa Kulturvetenskap vid Linköpings universitet. Och Kina fortsatte stå i fokus.
– Jag skrev min B-uppsats om massakern vid Himmelska fridens torg och C-uppsatsen om kulturrevolutionen. Med den första lyckades jag 2006 vinna en uppsatstävling.
Förstapriset i tävlingen var en flygbiljett – till Kina. Jojje Olsson åkte dit för att läsa kinesiska i ett år, sen blev han kvar. Hans ambitiösa studier under året räckte för att han skulle kunna göra sig någorlunda förstådd, och för att förstå nog för att fortsätta utveckla språket på egen hand.
– Ja normalt kanske det är svårt att lära sig grundläggande kinesiska på så kort tid. Men jag var motiverad. Efter ett år i Kina ville jag bli journalist, jag ville rapportera om Kina för svenska medier. På den tiden var Kina eftersatt, men utvecklingen gick enormt fort. Samtidigt fanns ett tomrum i den svenska rapporteringen.
Han gick en journalistutbildning i Hongkong, en mycket ansedd sådan, med fokus på att rapportera från regionen i allmänhet och om Kina i synnerhet. Efter utbildningen började han sedan skriva om Kina för svenska läsare. Men i takt med att Kina blev alltmer auktoritärt, så förändrades även Jojje Olssons rapportering.
– Min journalistik var inte så kritisk inledningsvis. Men vartefter politiken i Kina tog en auktoritär vridning, så förändrades givetvis min bevakning därefter. Jag ville ju skriva om vad som faktiskt hände.
Rapporteringen skulle dock komma att få allvarliga följder för Jojje Olsson. Efter att varit hemma på besök sommaren 2016 blev han plötsligt portad från Kina och fick inte komma tillbaka.
– Jag hade då bott i Kina i flera år, rest in och ut och hade aldrig haft några problem med mina visumansökningar. Men när jag skulle förnya mitt visum 2016, så blev jag nekad och fick bara veta att detta beslut fattats av någon i Peking. Jag var svartlistad och kunde inte ens få ett turistvisum längre.
För Jojje Olsson innebar beslutet en personlig katastrof. Han hade sitt liv i Kina, bokstavligen. Sin flickvän sedan många år, sitt hem, alla vänner och sina ägodelar. Och trots att han inte fått någon officiell förklaring kopplar han Kinas beslut till sitt jobb.
– Hösten innan hade den svenska förläggaren Gui Minhai kidnappats, vilket blev en internationell stornyhet. Svenska är ett litet språk och innan denna händelse gick nog mycket av min rapportering under radarn. Men efter Gui Minhai så började man sannolikt titta närmare på vem i Sverige som skrev och sade vad om fallet. Och jag var nog den som följde Gui Minhais öde närmast.
Han säger att samma sak har hänt med norska journalister efter att aktivisten Liu Xiaobo tilldelades Nobels fredpris 2010.
Utan visum hade Jojje Olsson inget annat val än att lämna Kina. För att kunna fortsätta följa Kina så nära som möjligt, valde han mellan Hongkong och Taiwan. Men Jojje Olsson säger att han redan då kände av den oroliga utvecklingen Hongkong status, och valde det senare istället. Sverige däremot var inget alternativ.
– Nej. Jag ville vara kvar i området för att fortsätta bevaka Kina.
Att bli svartlistad av en diktatur skulle kunna avskräcka de flesta. Men inte Jojje Olsson. Istället för rädsla och risker pratar han hellre om hur viktigt han anser det är att rapportera om utvecklingen i Kina. Och hans jobb blivit än mer intensivt i takt med att Kina ökat sitt anspråk på världsherravälde.
– Omvärlden måste förstå vilket hot Kina utgör mot den demokratiska och liberala världsordningen. Vi måste förstå Xi Jinping och hans agenda. Utvecklingen drabbar inte bara meningsmotståndare och etniska minoriteter i Kina. Den drabbar hela världen. Hans målsättning är att Kina ska återta sin plats som världens starkaste nation, och att detta ska ske under det auktoritära kommunistpartiets totala dominans.
Jojje Olsson säger att uppdraget är personligt för den kinesiske ledaren Xi Jinping.
– Hans far tillhörde Maos närmaste krets. Xi Jinping är själv en del av den politiska röda aristokratin som anser sig ha arvsrätten att styra Kina. Han vill att partiet ska ta Kina tillbaka till rikets fornstora dagar.
Kinas agerande på hemmaplan och utomlands samt landets ambitioner är idag mer uppmärksammade än tidigare i Sverige och andra västländer. Jojje Olsson sliter för att få ut nyheterna om vad som sker i landet. Han har sin egen nyhetssida, Kinamedia, som även erbjuder ett veckovis nyhetsbrev till prenumeranter. Dessutom frilansar han för svenska medier och har publicerat sex stycken böcker om Kina.
Ändå fortsätter okunskapen om Kina att vara utbredd, vilket enligt Jojje Olsson alltid har varit fallet och bidragit till att utmaningarna som Kinas framfart skapat inte har tagits på allvar:
– När jag först kom till Kina fanns knappt någon kunskap alls om landet i Sverige. Då såg många på Kina som ett fattigt bakvatten, ett efterblivet och fattigt land. Väldigt få kunde föreställa sig hur snabbt landet skulle bli en så pass stark politisk kraft under regimens tuffa ledning.
Det är där vi är nu.
– Xi Jinping är en mer auktoritär och ambitiös ledare än sina föregångare. Många trodde det var tvärtom när han tillträde, eftersom han tillhörde en yngre generation ledare. Men alla som verkligen lyssnade på vad han sade kunde tidigt ana hans ambitioner. Kina fortsätter nu att bli mer auktoritärt, hotfullt och aggressivt under Xi som kan komma och leda landet på livstid.
Sverige har haft en mycket naiv inställning till Kina menar han.
– I Sverige finns en tendens att alltid hoppas på det bästa, även om diktaturer. Detta har spelat Kinas myndigheter i händerna. En av Kinas är att lägga beslag på västvärldens teknologi, och det har man kunnat göra med svenska myndigheters goda minne.
Han menar då inte uppköpen av infrastruktur eller biosalonger i Sverige, som hör till de mer iögonfallande affärerna. Det finns andra förvärv som är viktigare för Kina.
– Kina satsar på att köpa upp högteknologiska företag. Exempelvis företag som sysslar med artificiell intelligens eller tillverkare industrirobotar eller halvledare. Man vill lägga vantarna på teknologin, och har bland annat köpt upp ett par ledande svenska tillverkare av halvledare vars teknik nu även kan användas i militära syfte.
Jojje Olssons rapportering och granskningar av Kinas interna agerande har fortsatt att väcka ont blod, trots att han inte längre bor i landet.
– Första gången jag fick personliga hot från Peking var 2017. Då blev jag för första gången uthängd på ambassadens hemsida med namn, vilket sedan dess har skett flera gånger.
Senaste gången Kinas ambassad kontaktade honom var i våras. Då hade han skrivit om hur H&M bojkottats i Kina, efter att företaget inte ville använda bomull som tillverkats genom tvångsarbete av muslimska minoriteter i regionen Xinjiang.
– Istället för att hängas ut på hemsidan fick ja plötsligt mail från ambassaden som uppmanade mig att sluta med min rapportering eller "ta konsekvenserna” av mina handlingar. Mailen innehåll en hel del obehagliga metaforer.
För detta ställdes den kinesiske ambassadören Gui Congyou till svars i en intervju i SVT:s program 30 minuter. Han menade då att Kina har rätt att agera när de svartmålas i media.
– Svenska redaktörer har berättat för mig att ingen annan ambassad beter sig på samma vis när det gäller att kontakta och hota medier och journalister i Sverige. Något som i sig är ett tecken på Kinas storhetsvansinne. I somras lämnade dock ambassadören sin post med väldigt kort varsel och utan förklaring. Kanske ligger hans beteende bakom det beslutet, säger Jojje Olsson.
Han säger att hoten från Kinas ambassad inte skrämmer honom längre. Han har vant sig. Men det skrämmer många av hans bekanta.
– Personer som är beroende av att åka till Kina eller ha utbyte med kinesiska aktörer i sitt arbete vill inte gärna vill förekomma i mina sociala medier. Kinas agerande får andra att bedriva självcensur. Flera bekanta har berättat för mig att de inte ens törs trycka “like” på mina inlägg på Facebook.
– Sen är det klart att man själv alltid kan bli paranoid. Min dator kraschade plötsligt i somras, vilket tycks bero på ett hårdvarufel, men man vet ju aldrig. Min hemsida har hackats och skumma saker har ibland skett med min mail. Men fysiskt känner jag mig faktiskt mer trygg i Taiwan än i Sverige. Inga svenska myndigheter har kontaktat mig om säkerhetsfrågor över huvud taget. Men här på Taiwan bryr dom sig och tar frågan på allvar. Det finns här en mycket större förståelse för det reella hot som Kina utgör.
Att vinna ett pris som Selanderpriset skulle betyda otroligt mycket för Jojje Olsson, av flera skäl. Både på ett personligt plan, men även yrkesmässigt.
– Dels är det ett kvitto på att kunskapen för det hot som Kina utgör har ökat. Dels är det en uppskattning för mitt arbete, vilket jag sällan själv hör från vare sig redaktör eller läsare eftersom jag nästan aldrig är i Sverige. Priset skulle också sända en signal till Kina om att deras metoder inte fungerar. Dom kan inte tysta mig.