Uppskjutarbeteende, eller prokrastinering som det heter på fackspråk, innebär att man skjuter upp saker trots att man vet att det kan ge negativa konsekvenser.
– Deklarationen är ett exempel på någonting som det lockar att skjuta upp, men där det garanterat finns en risk. Skattemyndigheten glömmer inte bort deklarationen, och då får man ju betala 1 000 kronor i straff, säger Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet.
Enligt Per Carlbring kan det finnas flera faktorer som har betydelser för om man skjuter upp saker, bland annat förmågan att se till långsiktiga och kortsiktiga konsekvenser.
– Kortsiktigt är det ju för många en negativ upplevelse att deklarera, samtidigt som ett nytt tv-avsnitt är mer lockande. Man tänker att man kan ta tag i det lite senare i stället.
När ska man söka hjälp?
– Det ska man göra om man själv mår dåligt av det här. Om man får ångest eller om man blir stressad av att man skjuter upp saker.
Psykologen Alexander Rozental och journalisten Lina Wennersten kom nyligen ut med självhjälpsboken "Dansa på deadline" som bland annat innehåller råd för att komma till rätta med uppskjutarbeteende.
– Det har inte funnits något liknande på svenska så det har varit ett behov. Som psykolog har jag träffat ganska många patienter med den här typen av problem, säger Alexander Rozental.
– I amerikanska undersökningar upplever ungefär en femtedel av den vuxna befolkningen att de har stora problem med uppskjutande och man kan gissa att siffran borde vara ungefär densamma i Sverige. Den här siffran tycks dessutom ha ökat från sjuttiotalet då den låg på ungefär fem procent.
Enligt Per Carlbring kan ökningen hänga samman med förändringar i vårt sätt arbeta.
– Allt fler jobbar mer och mer ensamma nu och har mer flexibla arbetstider. Dessutom är det inte samma täta avstämning på deadlines som tidigare.
Alexander Rozental berättar att vår omgivning samtidigt erbjuder oss allt fler tillfällen till en omgående belöning.
– Man kan surfa på sin smartphone, gå in på Facebook, chatta med andra, kolla mejlen lite när som helst.
– Vi får svårare att fokusera på det som är viktigt eftersom vi kan när som helst ägna oss åt någonting som är lite roligare.
Per Carlbring tipsar om att försöka skapa fasta rutiner.
– Att man bestämmer sig för att göra något en viss tid, och faktiskt göra det snarare än att vänta tills det känns rätt. För det känns sällan rätt utan det är viktigare att i alla fall börja även om det går knackigt.
– En hel del skulle ha stor nytta av att dela upp större saker i små, hanterbara delmål.
Om man måste göra något som är tråkigt kan man para ihop det med något roligt.
– Om man ska göra deklarationen eller kanske plugga, då blir det roligare och lättare att göra det trista om man gör det tillsammans med någon annan. Man kanske bestämmer sig för att man ska ta en fika tillsammans, men innan dess pluggar man ihop en timme eller gör första delen av sin deklaration.