I elevstudien Pisa testas tre kunskapsområden: läsförmåga, matematik och naturvetenskap. Varje omgång är ett av dem huvudämne, och nu är det läsning.

Men vad menar OECD och dess Pisaansvariga med läsförståelse?

Perspektivet är övergripande: de kompetenser gällande läsförståelse man måste ha med sig i vuxenlivet och för att kunna vara delaktig i samhället. Pisa testar absolut något viktigt men svenskämnet är bredare, med aspekter som skrivning och grammatik, säger Alli Klapp, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet och Skolverkets ämnesexpert i läsförståelsedelen av Pisa 2018.
Artikelbild

| I början av 2000-talet var svenska elever duktiga på att läsa och ta till sig information. Sedan har resultaten försämrats. Arkivbild.

Provet har utvecklats

I den senaste Pisaundersökningen har läsprovet förfinats. Eleverna skriver provet på dator, vilket gör det möjligt att individanpassa uppgifterna. Därmed går resultaten också att presenteras mer detaljerat.

Eleverna har ju olika förmågor, och utifrån hur de svarar på de första frågorna leds de vidare i lite olika spår. På det sättet får man ett prov anpassat efter den nivå respektive elev ligger på. Men provet ska fortfarande vara jämförbart med tidigare prov, säger Alli Klapp.

Hon tycker att det mest intressanta med lästestet är att se hur eleverna förstår och svarar på de öppna uppgifterna.

Artikelbild

| Alli Klapp, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet och Skolverkets ämnesexpert i läsförståelsedelen av Pisa 2018.

I Pisa fäster man inte uppmärksamhet på stavfel eller grammatiska fel, utan det är just läsförståelsen som är det viktiga. Det är ett ganska positivt angreppssätt, säger Alli Klapp.

Bäst i början

Men hur har det gått för de svenska eleverna i Pisas läsförståelseprov? Första gången, 2000, gav resultatet ett första intryck av frid och fröjd. Endast tre länder hade signifikant bättre resultat: Finland, Kanada och Nya Zeeland. Ett resultat väl över OECD-snittet såg ut att vara i linje med vad tidigare, internationella läsundersökningar visat, nämligen att svenska elever och vuxna klarar läsning utmärkt.

Men Pisa 2000 visade också att Sverige hörde till den tredjedel av länder som hade störst resultatskillnad mellan flickor och pojkar i läsning (37 poäng).

Läsning var huvudämne också 2009. Resultaten var då sämre, vilket bland annat visade sig i att andelen avancerade läsare hade krympt samtidigt som andelen svaga läsare ökat. Det var framför allt pojkarna, och i synnerhet de lässvaga pojkarna, som backade. Resultatskillnaden mellan flickor och pojkar ökade därmed. Och resultatskillnaden mellan elever födda i Sverige och elever med utländsk bakgrund var fortsatt hög – bland de högsta i OECD. Till saken hör att det krävs minst ett års skolgång i aktuellt land för att få delta i Pisa.

Uppvaknande

Sedan blev det, med Pisamått i alla fall, en dramatisk resultatförsämring 2012. Omgången därefter, 2015, blev det inget strålande bra besked, men en uppryckning. I Pisa 2015 låg därmed läsresultatet på ungefär samma nivå som 2009.

Så vad låg bakom den negativa utvecklingen? En rad förklaringar lyftes fram: Undervisningen hade varit för individualiserad – eleverna hade för mycket självständigt arbete, vilket missgynnar de svagaste eleverna. Lärarutbildningen hade haft för lite av läs- och skrivutveckling. Det fria skolvalet, i kombination med boendesegregation, skapade något av a- och b-skolor. Och om de motiverade och hemifrån uppbackade eleverna samlas i attraktiva skolor riskerar ambitionsnivån på de mindre skolorna att minska, både hos lärare och elever.

Och vad låg bakom upphämtningen? Till en mindre del bidrog att eleverna var mer motiverade 2015, liksom att de då fick skriva provet på dator i stället för på papper. Men framför allt hade nog den dalande kurvan påskyndat ett förändringsarbete på skolor, i kommuner och nationellt.

Insatser som läslyftet och samverkan för bästa skola hade kanske inte kommit om de svenska resultaten varit bra. Pisachocker leder till förändringar – man inser att man behöver göra något, säger Alli Klapp.