Om sanningen ska fram så är det en något matt ensemble som precis flyttat in i Eskilstuna teater när vi hälsar på. Om några dagar är det premiär och vägen dit har inte varit spikrak.
Regissören Henrik Dahl fick hoppa in efter plötslig sjukdom. Han och skådespelarna har på kort tid repeterat pjäsen som alltså har premiär på fredag. Den goda människan i Sezuan skrevs för 70 år sedan.
En del har hänt sen dess. Regissör och skådespelare har brottats med dåtidens könsstereotyper och försökt göra karaktärerna mer trovärdiga i dagens samhälle. Men pjäsens huvudfråga är tidlös.
Går det att vara god?
– Ingen har råd att skänka till alla. Alla kan göra lite, men räcker det? Är jag tillräckligt god. Där tror jag att man får vara lite snäll mot sig själv också, säger Cicilia Sedvall som spelar huvudrollen – den goda Shen Te.
Bengt CW Carlsson gestaltar den fattiga vattenförsäljaren Wang. En roll han gjort förut, för 35 år sedan.
– Pjäsen känns mer aktuell i dag. Vi har ett hårdare samhälle i dag och klyftorna ökar mellan fattiga och rika, säger Bengt.
Uppsättningen är ett samarbete mellan Scenkonst Sörmland och Västmanlands Teater. De filosofiska frågorna är särskilt ämnade för högstadieelever. Scenkonst Sörmland har kopplat fyra unga filosofer till projektet. Tillsammans med föreställningen ska de turnera runt i Sörmland och prata godhet och ondska med högstadieelever som precis sett föreställningen.
Arbetet med pjäsen får även ensemblen att fundera kring frågorna.
– Jag försöker göra goda saker och hjälpa människor, men jag vill ha det bra själv också. Det är ett dilemma. Kan du vara god i alla led, undrar Cicilia.
– För vem är man god, frågar Ingela Schale Berghagen retoriskt.
– Spelar det någon roll, undrar Henrik.
– Jag vet inte, Det är väl ett "give and take" som Loreen sa i ett avsnitt av Korrespondenterna, säger Ingela.
– De senaste rönen visar att vi inte blivit människor om vi inte lärt oss att samarbeta och hjälpa varandra. Den känslan av välbefinnande som det ger är bra för hela människans existens, säger Henrik.
Men hur är det då ställt med givmildheten? Ja, i pjäsens Sezuan är det svåra tider och folk gör vad de kan för att överleva. Systemet bygger på välvilja, men det fungerar inte så bra.
– Det är ett systemfel som kräver systemskifte, sammanfattar Henrik som tagit fram grovyxan för att få ner pjäsen från originalets tre och en halv timme till 100 minuter.
Målet är att berätta historien i ett högt tempo, kryddat med humor och vacker musik framförd av en live-kvartett.