Vi har precis upplevt ett fruktansvärt terrordrama i Köpenhamn. När Shakespeares Hamlet spelades i kammarformat på Eskilstuna teaters scen i torsdags kväll kändes den danska och dramatiska tråden ytterligt aktuell – mord och elände är tyvärr tidlösa företeelser.
Hamlet på 50 minuter, är det möjligt att spela detta historiska och innehållsrika drama på så kort tid? Svaret är ja efter Niklas Lantz uppvisning i konsten att dissekera ett verk, som så många känner till inte minst genom alla odödliga citat. Men på något sätt lyckas den ensamme skådespelaren få med alla dessa plus andra väsentliga delar för att ge föreställningen udd och kraft.
Fast visst är det ändå svårt att hänga med i svängarna med alla de namn som radas upp. För den oinvigde är inte alla i det kungliga hovet på dåtidens Kronborg i Helsingör kända begrepp. Nej, den absoluta behållningen är Nicklas Lantz utspel och scennärvaro. Han ger av hela sin själ, han leker med ljus och ljud och springer av och an för att riktigt understryka dramatiken. Han gör skådespel av dramat, han sätter sin profil med ackuratess. Det är en konst att ersätta trettiotalet roller och banta från fem timmar till en femtedel.
Jag minns Nicklas Lantz när han stod på Eskilstunascenen i Scenknutens "Me and my girl" för 22 år sedan . Och det var i Eskilstuna som han fick ta emot sitt första stora teaterpris, det dåvarande Pierrotspriset som delades ut av Teaterteamet Skiftinge, Eskilstuna kommun och Eskilstuna-Kuriren.
För den tidigare rörmokaren med vaggan i Flen var det naturligtvis ett stort ögonblick att få gästspela på teatern i Eskilstuna. Eftersom hans Hamlet är en tolkning lämplig att spela i mindre lokaler var greppet att sätta publiken mitt på scenen kul. Att som publik ha skådespelaren så nära och blicka ut över den tomma salongen kändes onekligen annorlunda.