I slutet av augusti förra året skrev vi om Elias Johannes i Torshälla som driver pizzerian Dubrovnik. Han berättade då hur stängningen och ombyggnationen av Stadskällarbron var förödande för affärerna.
Nu läser vi maj 2014 i kalendern.
– Ja, ni ser ju själva, säger han och slår ut med handen över sin restaurang.
Trots att det är lunchtid är det tomt på gäster, sånär som på en stol vid ett av borden. Där sitter Karl-Robert Moqvist. Men han är inte bara där för att äta pizza.
– Jag började engagera mig som ren medmänniska. Jag såg ju att Elias inte mådde bra, säger han.
Den som närmar sig Brogatan och Stadskällarbron möts av orange skyltar om att bron är avstängd och man ombeds välja en annan väg. Men då når man inte de företagare som ligger längs Brogatan.
När Elias Johannes bestämde sig för köpa Dubrovnik visste han om att bron skulle stängas av. Men det var också sagt att bron skulle vara klar i januari i år. Det senaste beskedet är att bron ska öppna i april-maj.
– Det här är det värsta jag har varit med om. Jag har varit tvungen att skicka tillbaka min fru och barn till släktingar i mitt gamla hemland för att jag inte kunnat försörja dem, säger Elias Johannes.
– Hade det inte varit för att Karl-Robert ställer upp för mig... Det är därför jag kan hålla ut, fortsätter han.
Karl-Robert Moqvist har varit i kontakt med ledningen i Torshälla stad, kontaktat Torshälla Fastigheter som äger restaurangens lokaler för att få hyran reducerad. Han har även hjälpt till att lyfta frågan om en ekonomisk kompensation, men fick avslag.
– Vi vill få någon form av offentlig ursäkt. Sedan tycker jag att det vite som entreprenören PEAB kan komma att få betala för förseningen ska tillfalla företagarna.
Karl-Robert Moqvist beställer en pizza med namnet "Torshälla".
– Den har blivit lite av en favorit, säger han.
Elias Johannes går in bakom disken för att baka dagens första pizza.
Granne med Dubrovnik ligger frisersalongen Torshälla Damsalong. Där hittar vi Maud Gustavsson.
– Då i augusti var jag lite kaxig och sade att brostängningen inte drabbat mig.
Men det var då. Nu är situationen en annan.
– Ibland är det verkligen totalt dött och jag känner mig som den enda människan på jorden.
Från att det tidigare passerat tusentals bilar kan hon nu räkna dem på ena handens fingrar.
– Jag behöver det där lite extra, de där spontanköpen och de är ju något som försvunnit nästan helt. Det märks att kunderna väljer en annan väg och inte törs åka ner.
Mest kritisk är hon dock till hur hon blivit bemött när hon försökt lyfta frågan till Torshälla stad.
– De har inte varit välvilliga om man säger så, snarare aviga och otrevliga.