Stockholmskonstnären Petter Wrigstad fotograferar av byggnader och målar sedan av dem i tusch, ett arbete som tar lång tid.
– Bilden på Drottningholms slott tog mig ett och ett halvt år att göra klar, berättar Petter.
Han börjar alltid med att rita byggnaderna, och fyller sedan på med miljön. Sist kommer människorna och sedan tar färgläggningen vid. Motiven föreställer främst byggnader i Stockholm, men ett par av motiven har han hittat ute i Europa.
– Till sommaren ska jag till Montenegro och till Sarajevo. Och i höst ska familjen till Andalusien där det finns tempel och annat intressant att måla av, berättar Petter vars målningar är fyllda med färger och smådetaljer.
Någon som inte har samma dragning till färger är göteborgskan Helena Roos. Hennes scenografiska installationer, bilder ur hennes eget liv, är i huvudsak svartvita och hennes stil påminner om serievärldens.
– Jag har influerats av serier, men har aldrig varit en serietecknare. Jag vill att folk ska känna att de kliver in i min värld när de ser min konst. Jag vill att de ska bli påverkade, berättar Helena.
Med tanke på att hennes verk, ofta kallade för diskbänksrealistiska, har fått 60-åriga män att gråta så finns det något i dem som slår an en sträng hos betraktaren.
– Jag tror att det handlar om att figuren som jag målar, som är jag själv, är så sorglig. Det blir överväldigande för människor att se på allt det ledsamma i så koncentrerad form, gissar Helena.
Men du känns inte som en särskilt tungsint person.
– Nej, det är jag inte heller. Men jag har nog rätt tunga minnen som jag bär med mig. Konsten är ett sätt att bearbeta dem, svarar Helena.
Keramikern Sven Möller bearbetar sina former och krumelurer under lång tid. Han stöper nämligen formad ståltråd i en keramisk massa som sedan får stelna. Och sedan börjar processen om igen.
– Det är som att stöpa ljus och varje verk doppas en till två gånger gång om dagen, så det tar ett tag att göra klart dem. Men jag jobbar med flera verk samtidigt, så klart, ler den Hedemorabaserade konstnären.
Tekniken ger Svens keramiska alster ett spännande utseende.
Jag tänker på stelnad lava. Och föremål som har legat länge på havets botten.
– Det ligger något i det du säger. Man får ha en kommunikation med varje föremål... "När ska vi säga stopp? När är du klar lille vän?", skrattar Sven.