– Det var pappas flickvän Seija Andersson som föreslog att vi skulle fråga körmedlemmarna om de ville ställa upp och sjunga för honom – och så blev det också, säger Tim Christensen när vi ses utanför huvudentrén till äldreboendet Bolindergården.
Hans bror Benny Christensen och hustrun Annika Christensen, som passande nog leder Key Town Eskilstuna, är så klart också på plats.
Lagom till det att alla gratulanter kommit på plats rullas födelsedagsbarnet ut genom dörren och showen kan börja. Drygt tjugo vackra pipor stämmer upp i Lill Lindfors paradnummer Å en sån karl – och de gör det från hjärtat.
Arne Christensen vaggar med från sängen och nickar gillande till alla bekanta ansikten. Det är så kärleksfullt att glädjetårar trillar ner för fler än hans egen kind.
– Pappa flyttade från Danmark till Sverige 1960 för att jobba på bruket i Torshälla. Under sin tid där köpte han en Opel Kapitän som han blev stormförtjust i och som han tog med sig när han flyttade tillbaka efter något år, berättar sonen Benny Christensen och fortsätter:
– I Danmark var dock fordonsskatten så skrämmande hög på den tiden att han var tvungen att åka tillbaka till Torshälla på nytt för att jobba ihop till den. I samband med det träffade han vår mamma som flyttat hit från Finland och på den vägen är det.
Innan firandet rundas av, med blomster- och presentöverlämning, stämmer kören upp i Kents Sverige för att avsluta med ett högtidligt Ja må han leva.
– Pappa verkar nöjd och det är det viktigaste. Det är första gången vi ser honom i verkligheten sedan i april och det känns verkligen bra. Nu väntar vi bara till första oktober och hoppas att besöksrestriktionerna släpps som planerat, säger Tim Christensen.