Första gången husflotten dök upp i viken var 2006 – en halvfärdig stuga, modell större, placerad på en träplattform på fyra pontoner av plåt. Den har sedan lappats ihop men ännu inte försetts med styrfunktion och motor, och den finns inte registrerad som husbåt i sjöfartsregistret.
Genom åren har den växelvis legat på privat och kommunalt vatten, och under en period flöt den planlöst omkring i viken efter att ha slitit sig från sin förtöjning.
Nu är vi i april 2014. Stig Lindeberg, en boende i området, står i grådiset och tittar på husflotten som ligger bara ett par meter bort. Den bogserades tillbaka hit för bara ett par veckor sedan efter att under flera år ha legat på kommunens vatten.
– Vi är förtvivlade och arga på att se den ligga här igen, säger han.
Han är trött på att behöva oroa sig för vad som skulle kunna hända om den kolossala pjäsen skulle slita sig och ramma hans egen eller någon annans brygga. Och han är trött på kommunens flathet – åtta år utan en lösning.
Nu ligger husflotten till hälften på ägarens vatten och till hälften på Sven Stapels vatten. Stapel är precis som Stig Lindeberg evigt trött på flytetyget.
För ett antal år sedan fick han frågan om det var okej att husbåtsbygget placerades där ett par veckor för reparation.
– Ett par veckor kändes okej, men det har ju blivit år av det här.
– Det är fruktansvärt att en person kan köra över grannarna och driva med kommunen på det här sättet. Kommunen har skött ärendet bra, men kanske skämt bort ägaren lite för mycket.
Sven Stapel är framför allt ledsen över den osämja husflotten har orsakat i grannskapet.
Det var klagomål från boende kring Väsbyviken som ledde till en anmälan om olovlig byggnad år 2006. Men löften från husbåtens ägare om att flotten skulle färdigställas till en regelrätt husbåt gjorde att den fick ligga kvar.
Året därpå ville kommunen att bygget skulle bort från viken. Men ägaren överklagade och ärendet drogs genom både läns- och kammarrätten utan annat resultat än att tidsfristen för bortförandet flyttades fram i flera omgångar.
I april 2009 ville kommunen ta i med hårdhandskarna. Ett vite på 100 000 kronor skulle dömas ut om husflotten inte försvann från platsen vid ägarens egen brygga.
Då flyttades den ut på kommunens vatten i stället och vitet kunde inte dömas ut. Ett föreläggande om vite måste nämligen kopplas till en specifik person och en specifik plats, vilket gör att föreläggandet helt sonika förfaller när egendomen flyttas.
Redan innan det hade två av kommunens tjänstemän fått en idé. Kommunjuristen Owe Brännberg och den dåvarande bygglovschefen Benny Larsson var redan inkopplade på ärendet och förstod att detta var en speciell nöt att knäcka.
– Det hade blivit lite som kattens lek med råttan. Vi tänkte att vi i stället skulle försöka lösa konflikten i samförstånd med ägaren. Vi fick idén om ett nyttjanderättsavtal och träffade ägaren och diskuterade saken, säger Owe Brännberg.
Så kom det sig att kommunen mot en deposition om 12 000 kronor lät den ofärdiga husbåten parkeras på kommunens vatten för att färdigställas. Kommunen såg även till att bygga en ankarplats att förtöja bygget vid.
När avtalet gick ut ett år senare var husbåten fortfarande inte klar, så den fick ligga kvar.
– Alla har rätt att bygga en husbåt och ägaren har hela tiden sagt att ambitionen var att färdigställa den. Men, tiden har visat att det visst inte har varit så, säger Owe Brännberg.
Därefter går meningarna isär om hur avtalsförlängningen har gått till.
Ägaren har uppfattat att avtalet har förlängts automatiskt. Enligt kommunen har avtalet förlängts två gånger med ett år i taget, och enligt dem gick avtalet gick ut i juli 2013. Men några formella dokument som rör förlängningarna finns inte.
– Jag har aldrig bett om någon förlängning och jag har aldrig heller fått någon uppsägning av avtalet. Det har förlängts automatiskt, säger ägaren.
Kommunen har erbjudit sig att bekosta ett bortförande av husflotten, men i stället fått ett moterbjudande att köpa flotten, vilket kommunen inte har gått med på.
I höstas tog historien en ny vändning. Stadsbyggnadsnämnden såg till att förelägga kommunstyrelsen, som markägare av fastigheten där husbåten nu låg, om vite om inte husflotten flyttades. Det vill säga en nämnd inom kommunen inledde en process mot kommunen.
Stadsjuristen Alexandra Eriksson fick kopplas in för att reda upp situationen och efter en del skriftväxling drogs föreläggandet tillbaka. Eftersom kommunen inte ägde själva husbåten hade det varit en kriminell handling att flytta den.
– Idén att göra så kom från tjänstemannasidan. Det där är nedlagt nu och känns överspelat, säger Magnus Johansson (MP), ordförande i stadsbyggnadsnämnden.
Han anser att den segdragna historien om husbåten delvis beror på att kommunen inte har hanterat ärendet optimalt. Enligt honom borde husflotten kallas skräp och ägaren klandras för nedskräpning.
– Då kunde det ha varit ganska enkelt. Men det tycker vissa att man inte kan göra. Det har skett en del konstigheter på tjänstemannanivå framför näsan på oss politiker. Men framför allt ligger ansvaret på ägaren i fråga som inte följer reglerna, säger han.
Nu vill kommunen utfärda ett nytt föreläggande om vite mot ägaren. Den här gången på 200 000 kronor, och en ny process har precis startats.
– I bästa fall tar det bara ett par månader att få vitet utdömt. Men det förutsätter att det inte överklagas, säger Per Wiig, bygglovschef och den som sedan i höstas handlägger ärendet inom stadsbyggnadsförvaltningen.
Samtidigt pågår en process hos Eskilstuna tingsrätt där kommunstyrelsen har stämt husflottens ägare för avtalsbrott, eftersom flotten låg kvar på kommunens vatten efter att nyttjanderättsavtalet, enligt dem, gick. I stämningen yrkas att husflotten ska flyttas från kommunens fastighet, vilket också skedde när den flyttades till ägarens strand. Vad som nu händer med stämningsansökan vill stadsjuristen Alexandra Eriksson inte kommentera.
– Det ställer väldigt höga krav på de beslut som utformas när man har att göra med den här typen av agerande. Lagstiftningen är inte utformad för det, säger hon.
Ägaren till husflotten säger fortfarande att planen är att färdigställa den. Ett motorfäste har monterats och en motor kommer att sättas dit inom ett par veckor.
– Om inte grannarna hade stört sig på det här hade det aldrig blivit en grej. Jag bryr mig inte om vad de gör på sina tomter.