Kajsa Boberg har varit öppen med hur hon mådde efter förste sonens födelse, och att hitta andra i samma situation att prata med var guld värt. "För mig blev det som terapi att öppna upp tankar och känslor."
Kajsa Boberg, 36 år, kysser ömt sonen Arons hjässa medan hon håller sambon Rickard Edberg lika ömt i handen. Hon ler.
– Det är så fantastiskt och coolt att jag fått uppleva ytterligare en barnafödsel, att det blev så bra den här gången. Tack vare medicinen och tack vare Rickard mår jag bra igen och kan njuta av min lilla guldklimp.
För fem år sedan föddes sonen Reuben, som har en annan pappa. Det blev en traumatisk förlossning. Kajsa gick två veckor över tiden och Reuben ville inte komma ut trots att sjukhuset satte igång förloppet. I över 40 timmar kämpade hon innan det blev akut kejsarsnitt.
– Jag var helt slut och syddes ihop medan Reuben togs åt ett annat håll. Det tog fyra timmar innan jag fick hålla honom mot mitt bröst, och timmarna triggade igång något. Jag kände bara: "Det här är inte mitt barn." Det var fruktansvärt hemskt.
I ett halvår bar hon sina förbjudna tankar inom sig. Ville åka till BB och helst bara "lämna tillbaka" sonen – fylld av skuld och skam.
– När man fött barn säger alla: "Njut, det här är bästa tiden i livet". Jag kände bara tvärtom, var tom och ledsen inombords.
Men så såg Kajsa ett inslag på tv om förlossningsdepression, där en kvinna beskrev precis de känslor hon själv plågades av. Hon ringde BVC och grät.
– Jag är generellt en ganska öppen person, men de här tankarna hade jag inte vågat dela med många. Mamma förstod att något inte var som det skulle, även om jag skötte Reuben rutinmässigt.
När Kajsa sträckte ut en hand till BVC togs hon emot direkt. Men psykologsamtalen hjälpte henne inte. Det gick i stället så långt att hon hade självmordtankar.
– Jag minns att jag var ute ensam och gick en dag. Jag gick mitt i vägen och tänkte att kommer det en långtradare nu och kör på mig gör det ingenting. Åtta månader efter förlossningen bröt jag ihop på badrumsgolvet och kunde inte sluta gråta.
Hon kom till en läkare som skrev ut antidepressiva tabletter, och där vände det.
– Jag fick livet tillbaka, och kunde äntligen börja njuta av Reuben.
Kajsa hade absolut inte tänkt att hon ville skaffa fler barn efter den mardrömmen. Men livet ville annorlunda.
"Det är så fantastiskt och coolt att jag fått uppleva ytterligare en barnafödsel, att det blev så bra den här gången", säger Kajsa Boberg och konstaterar att sambon Rickard Edberg har en stor del i att hon mår så bra i dag.
Kajsa och Rickard träffades för första gången för 17 år sedan. Det blev bara en utekväll tillsammans och sen sågs de inte mer, men någonstans i bakhuvudet hade de levt kvar hos varandra, för när de som singlar återsågs på Tinder hösten 2020 gick allt snabbt. Inom ett halvår hade Kajsa och Reuben flyttat hem till Rickard och hans två barn Indra och Love – och Kajsa blev gravid igen.
Blev du rädd?
– Det var en sån jättesorg, att första året med Reuben inte hade blivit lyckligt. Jag kände snabbt tillsammans med Rickard att jag ville ha revansch.
Tyvärr blev det inte heller denna förlossning vare sig vaginal eller helt okomplicerad. Även Aron kom till världen med hjälp av akut kejsarsnitt, men Kajsa fick förenas med och knyta an till sin son betydligt snabbare den här gången.
– Aron föddes med ljumskbråck och opererades efter tre veckor. Efter operationen lugnade sig allt, men däremellan hade jag en liten dipp igen och då blev jag livrädd. Var jag på väg in i samma mardröm igen?
Rickard, som visste hur tufft Kajsa haft det, förstod.
– Det var jobbigt när Kajsa blev ledsen, men vi var beredda, visste vart vi skulle vända oss. Hon sjukskrev sig och jag tog ut föräldraledighet så vi kunde vara tillsammans hela tiden.
Nu har de en stor familj, med sammanlagt fyra barn tillsammans i hemmet utanför Torshälla. Kajsa Boberg och Rickard Edberg njuter av att ha varandra och av Aron, senaste tillskottet i barnaskaran och första gemensamma barnet.
Kajsa har varit öppen med sina erfarenheter på sociala medier, och fått väldigt mycket positivt tillbaka från andra kvinnor som känt igen sig. Att nyblivna mödrar får äta antidepressiva är vanligare än man kan tro, konstaterar hon.
Och mellan graviditeterna ledde hon en uppskattad studiecirkel på ABF om förlossningsdepression. Kvinnor i åldrarna 20 till 81 deltog och berättade vad de varit med om och hur de mått. Några hade upplevt ännu mycket värre förlossningar, med fysiska skador. Den äldre kvinnan hade förstått först långt upp i åldern att hon lidit av en depression hon aldrig fått hjälp med.
– Det är jätteviktigt att få berätta och höra andras erfarenheter. Många lider i det tysta eftersom det är ett sånt tabubelagt ämne.
Kajsa är kritisk till att sjukvården fortfarande inte är bättre på att fånga upp nyblivna mödrar som mår dåligt i själen.
– Man får fylla i ett formulär på BVC sex-åtta veckor efteråt, det är det enda. Just den dagen mådde jag okej.