Verkligheten som ickebinär i Torshälla är långt ifrån verkligheten för likasinnade i Saudiarabien. Trots det känner Kiki Telos Adam att hen fortfarande inte är helt accepterad.
Länge trodde Kiki Telos Adam, 25, att hens enda problem var övervikten.
– Jag fick gå på diet redan som litet barn. Min mamma ville ändra på mig. Det var först senare som jag insåg att det inte bara var vikten hon ville ändra.
Vi möts på Östra torget i Torshälla. Kiki Telos Adam har en regnbågsfärgad solfjäder i handen. Den fläktar skönt i den 30-gradiga värmen.
– Jag har insett att jag är ickebinär, agender. Jag känner mig varken som man eller kvinna.
Vägen till insikten har varit lång. Kantad av självhat, depressioner och påtryckningar från familjen. Kiki Telos Adam växte upp i Saudiarabien. Ett konservativt muslimskt land där rättigheterna för HBTQ-personer är i princip obefintliga och där homosexualitet kan straffas med döden.
– Jag var inte som alla andra, säger Kiki Telos Adam.
Hens biologiska kön är man. Och i Saudiarabien hade hen sin första sexuella erfarenhet med en man. Efter det ställdes allting på sin spets.
– En kompis hotade med att outa mig till min mamma men jag valde att berätta själv.
Hur reagerade hon?
– Hon blev besviken och kände att hon hade uppfostrat mig fel. Samtidigt tror jag inte att hon blev förvånad, det var det här hon hade velat ändra med mig hela tiden. Det handlade aldrig om min övervikt utan det handlade om, jag har inget bra ord på svenska för det, min sassiness. Mitt kroppspråk, mitt sätt att vara, allting var fel.
Saudiarabien är ett strikt religiöst land och så var även Kiki Telos Adams familj.
– Från religionen fick jag lära mig att allt som var jag var syndigt och fel.
2015 bestämde sig Kiki Telos Adams och hens mamma för att börja ett nytt liv i Sverige. Familjen är ursprungligen från Etiopien och det infördes höga avgifter i Saudiarabien som de skulle tvingas betala för att få stanna.
– Tanken var att vi skulle flytta tillsammans men så blev det inte. Hon valde att stanna och 19-åriga jag fick flytta själv.
Har ni någon kontakt i dag, du och din mamma?
– Nej. Hon gjorde sitt val där och då. Men för mig är det ingenting konstigt, jag har alltid känt mig ensam.
Drömmen för Kiki Telos Adam är att bli dragshowartist.
Här i Sverige bestämde sig Kiki Telos Adam för att börja leva öppet som den hen är.
– Jag visste att det skulle innebära att jag skulle förlora min familj och min släkt men jag kunde inte fortsätta censurera mig själv.
Känner du dig accepterad här?
– På vilket sätt menar du?
På det sätt du skulle vilja bli accepterad.
– Nej, det gör jag inte. Många är snabba att stoppa in en i ett fack och eftersom jag ser manlig ut på utsidan så förutsätter många att jag är en man. Men det är jag inte, säger Kiki Telos Adam och fortsätter:
– Att vara ickebinär innebär att man inte identifierar sig utifrån tvåkönsnormen. Vi är många som inte gör det. Så när någon säger han eller hon till en person den inte känner så är det bara en gissning. Du kan inte veta genom att bedöma utsidan.
Känner du dig fortfarande ensam?
– Jag har hittat ett sammanhang online, där jag fått kontakt med andra ickebinära och personer som är queer och som delar mina erfarenheter. Det är skönt att veta att man inte är ensam.
Nu pluggar Kiki Telos Adam till barnskötare. Samtidigt finns drömmen där.
– Jag sjungit sedan jag var tolv år och min dröm är att bli dragshowartist. Det är synd bara att det är så dyrt. En dragartist tar kvinnan till det extrema och allting måste vara perfekt. Det är peruker, ombyten, smink... Men det är drömmen.