– Jag hade aldrig sett ett vildsvin innan jag flyttade ut hit. Nu har jag träffat på fler än jag kan räkna, säger Jesper Lantz som bor i Mälby utanför Torshälla sedan ett och ett halvt år.
Han är, liksom sina grannar Ari och Riitta Karkkulainen, orolig över utvecklingen. Det har helt enkelt blivit för många vildsvin i det bebodda området och tillväxten har gått snabbt.
– De första såg vi för två år sedan. Sen dess har det bara blivit fler och de drar sig inte för att invadera tomten och böka runt under eken intill vår uteplats, säger Ari Karkkulainen.
I den snåriga vegetationen som omger tomten syns tydliga gångstråk som svinen trampat upp och den frodiga gräsmattan bär spår efter det senaste reparationsarbetet.
– Det har behövts åtskilliga säckar jord för att återställa tomten och det börjar bli lite ledsamt, säger Ari Karkkulainen.
För ett par dagar sedan fick Jesper Lantz oönskad närkontakt med en större vildsvinsfamilj under en tidig morgonpromenad. På en mobilfilm har han lyckats fånga två större svin som passerar vägen framför honom. Därefter prasslar det till vid hans fötter och snart rusar drygt 15 kultingar bara decimeter ifrån honom.
– Det blir lite för mycket och för nära. Min dotter som är tolv år undrar om de är farliga och jag vet uppriktigt inte vad jag ska svara henne. Det känns lite läskigt med alla barn som bor i området, säger Jesper Lantz.
Han har varit i kontakt med länsstyrelsen för att få hjälp att få bort djuren men det är inte helt enkelt.
– Man får inte skjuta dem i tätbebyggda områden men det känns som de måste bort innan de tar över, säger Jesper Lantz.
Clas Rydberg, viltansvarig på Lantbrukarnas riksförbund, LRF, beskriver en i det närmaste okontrollerbar ökning av den svenska vildsvinsstammen. Det har bland annat bidragit till att viltolyckorna med vildsvin ökat lavinartat.
– Vi har kommit till den punkten att vi måste göra något. Det är alldeles för mycket vildsvin i det fria trots att djuren är lagliga att skjuta i stort sett året om och dygnet runt, säger han.
Lantbrukare drabbas av förluster genom att nysådda grödor förstörs och blir omöjliga att kapitalisera på medan markägare får ägna tid och pengar på att återställa sina fastigheter efter djurens framfart.
– Problemet är att det finns markägare som vill göra business på vildsvinsjakt och då vill de ha så många djur som möjligt på sina ägor. Det drabbar inte sällan ägaren till grannfastigheten, säger Clas Rydberg och fortsätter:
– Det går väldigt snabbt att driva upp vildsvinsstammen, men alla verkar inte förstå att det får oönskade konsekvenser. Har man en verksamhet som påverkar grannarna måste man ta sitt ansvar – så gäller det överallt annars.
Han förespråkar fler organiserade jakter för att begränsa stammen, samt lättnader vid hanteringen av vidareförsäljning av köttet.
– I dag måste alla fällda vildsvin gå igenom en vilthanteringsanläggning och trikinkontrolleras innan det kan omsättas. Det är bestämmelser som håller på att luckras upp även om ett labbtest av köttet är nödvändigt även i framtiden.
Clas Rydberg poängterar att nyckeln för att lyckas ligger i att få med sig både jordbrukare och jägare – trots att de ofta har motstridiga intressen i frågan.
– Det är knepigt och har man som jordbrukare inte några större inkomster från sina grödor kanske man lockas att ta igen dem på att sälja vildsvinsjakter.