Hur gör man för att bli självförsörjande på grönsaker och hur mycket mark krävs? Måste man flytta ut på landet och ändra hela sin livsstil?
Bella tog reda på svaren och det hela växte till att hon och fotografen Lena Granefelt skrev boken "Rätt ur jorden, handbok i självhushållning". Boken ligger nu i försäljningstoppen bland årets trädgårdsböcker.
– Ja, det är jättekul att så många vill läsa den och lära sig att odla. Närproducerat och giftfritt ligger verkligen i tiden, säger Bella när vi träffar henne på familjens gård i Strängnästrakten.
Huset, som har anor från 1700-talet, ligger i en södersluttning med åkrar som breder ut sig ned mot Lännasjön. Här tillbringar familjen hela sommaren men innan Bella träffade sin blivande make Dante och fick sonen Malte bodde hon även här på vintrarna.
– Att vara frilansjournalist har ju fördelen att man kan sitta var som helst och jobba. Och härifrån tar det bara ett par timmar att komma till ett möte i Stockholm.
Bakom det timrade huset ligger odlingarna. Det är inte någon jätteanläggning utan bara ett mindre växthus och fyra odlingsbäddar – en med bara potatis, två bäddar med sex olika sorters kål, mangold, fänkål, squash, spagettipumpa och i den sista, som ligger en bit bort, växer ärter, bönor och majs.
Det var när Bella insåg att man inte behöver flytta till Jämtland för att bli självförsörjande på grönsaker som hon bestämde sig för att prova på odlandet på allvar. Det fanns liksom inget skäl till att inte göra det. Speciellt inte när hon hittade fakta som visade att 500 kvadratmeter mark är tillräckligt för att försörja en familj med två vuxna och två tonårsbarn med egenodlade grönsaker under ett helt år. Examensarbetet "Självförsörjande ekologisk odling av grönsaker på friland" av Jenny Helsing visar att den ytan kan resultera i 332 kilo potatis, 133 kilo rotfrukter, 198 kilo grövre grönsaker som vitkål, broccoli, bönor, ärtor och lök.
– Jag är absolut inte trädgårdsproffs utan fortfarande novis när det gäller att odla. Men tack vare boken har jag har letat reda på kunskap och lärt mig mycket. Jag odlade lite innan också men det var inte alltid med så lyckat resultat. Länge var det så att jag verkligen inte ville odla. När jag var liten hade vi ett sommarställe i Halland med ett enormt grönsaksland som vi fick rensa ogräs och trampa lökblast i. Det var inte kul. Det blir väl ofta så att man vill göra tvärtom mot ens föräldrar.
När Bella och hennes syskon fick inlagd pumpa och morötter till middagen rynkade de på näsan och ville helst ha gröna ärtor på burk. Då kunde de absolut inte uppskatta den ekologiskt hemodlade maten.
– Var det utflykt i skolan och vi skulle ha matsäck då var vi avundsjuka på kompisarnas sirapsflaskor med blandsaft. Vår mamma hade packat ned en liten glasflaska med hemgjord svartvinbärssaft. Gott, tycker man nu, men inte då.
På något sätt kanske föräldrarnas odlande sådde ett frö i Bellas medvetande, det tog bara lite tid för fröet att gro. Nu är de hemodlade grönsakerna en lyx som hela hennes egen familj uppskattar och hjälper till med. Sonen Malte, som snart fyller tio, har också växtprojekt, bland annat physalis som nu börjar bli stora. I dag har han bästa kompisen Selma på besök och ligger i hängmattan och snackar om vad de ska göra härnäst: bada, fiska eller bara slappa...
Den här sommaren är det premiär för Bellas djupsängar som är ett slags djupare pallkragar. De kan tack vare sitt djup med lucker och näringsrik jord producera fyra gånger så stor avkastning som ett vanligt trädgårdsland.
– Här kan man dessutom odla tätare eftersom rötterna letar sig nedåt i stället för på bredden. När det är tätt mellan växterna får inte heller ogräset fäste.
Täckodling är också ett bra odlingstips för att slippa ogräsrensningen. Nästan vilka rester som helst som kommer från trädgården lägger Bella på den öppna jorden i trädgårdslandet där det sedan förmultnar och gör jorden mer näringsrik och lucker.
– Ogräs med långa rötter, som masksros till exempel, ska man undvika att använda. De kan överleva och rota sig igen.
I ett hörn av trädgården finns komposten som har tre fack – ett för varje år – samt en större för löv och grenar. Bella stoppar handen i årets hög och konstaterar nöjt:
– Mmm, nu är det varmt här nere. Komposten lever sitt eget liv, nu jobbar mina kompisar och gör fin jord av trädgårdsresterna. Det är helt fantastiskt. Jag är nästan besatt av kompost, jag älskar att gå hit och sticka ned handen. Ibland gör jag det flera gånger om dagen för att känna om den kanske behöver vattnas eller fyllas på med torra löv.
Snart är det dags för mat och Malte kommer ut för att plocka några blad av mangolden som ska bli till en god sallad.