Men Tomas är inte den som slår sig för bröstet och säger att det är ett vackert och välbyggt lusthus han gjort – nej, tvärtom.
– Bara en kul grej. Man måste ju ha något att göra. Att ligga på sofflocket och rulla tummarna är inget för mig, konstaterar Tomas.
Även en lekman förstår vilket jobb som ligger bakom huskonstruktionen när han pekar på detaljerna. Till exempel är huset åttkantigt och det är också allt invändigt.
Åttkantigt – betyder det något?
– Ja, mer jobb, säger Tomas (och skrattar), och så ville jag ha något som ingen annan har. Men att skära ut och lägga taktegel på ett åttkantigt tak är inget man gör på en förmiddag. Att få hela huset klart tog tre år.
Någon ritning har han aldrig haft, allt har "värkt fram" säger Tomas. Totempålen har kompisen Lars-Olof Larsson snidat från en stock som låg på tomten och sedan ristat in korparna Hugin och Munin och även gudarna Oden och Frej. Längst upp mot taket vakar en uggla och en runskrift löper runtom som översatt betyder "Tomas reste trädet".
Totempålen löper rakt igenom bordet ända upp i taket. Det åttkantiga bordet har yta som ett båtdäck, det vill säga smala bitar av ek som är nåtade med svart och övertäckta med ett hårt högblankt lack. Även klinkergolvet är lagt i ett åttkantigt mönster.
Fyra stora fönster med spröjs och målade rutor vetter ut mot trädgården och åkrarna som breder ut sig mot Solby. På gräsmattan finns flera rabatter med staket runtom – för att hindra rådjuren från att äta upp alla vackra rosor som Tomas planterat i specialgjutna formar.
Husets bakre vägg har inga fönster utan i stället två romerska marmorpelare, ser det ut som, men det är målat som marmor av Tomas vän Maria Eriksson.
– Hon är duktig på sånt och har gjort fler fina målningar till mig, säger han och syftar på ladans övervåning som är det projekt som Tomas fortsatt med efter att lusthuset blev klart.
Snart ska också huset få en fin inramning vid trappan. Utanför ladugården står en träram med snickarglädje. Det ska bli ett valv över trappen för kaprifolen att klättra i.
Ryktet om Tomas lusthus har spridit sig i trakten och rätt som det är dyker okända människor upp på tomten.
– Men jag har alltid kaffepannan på, det är bara trevligt.