Ray Molin Wilkinson har samlat på de här växterna i drygt tio år. Intresset började när han kom över ett par exemplar på en utställning i Stockholm.
– Jag blev väldigt förtjust i dem. Och jag köpte fler och fler.
I början beställde han växterna från England men han upptäckte snart nog att de inte trivdes i det svenska klimatet. Därför började han ta fram egna sorter.
– Det är väldigt lätt.
I det stora växthuset i trädgården i Ribbohyttan utanför Örebro har han sin aurikelverkstad. I trädgården står ett tiotal drivhus där auriklarna står för att växa till sig.
Han ger varje ny sort ett par tre år för att de ska hinna visa upp sig från sin bästa sida. Håller den måttet så får den ett namn.
Givetvis finns det också en aurikelteater i Ray Molin Wilkinsons trädgård.
Den är målad i svart, allt för att framhäva blommorna.
– De som blommar just nu står här i teatern. När de blommat färdigt byts de ut.
Traditionen med aurikelteatrar kommer från Storbritanninen.
– Aurikeln var väldigt populär under den viktorianska tiden. Den var dyr och överklassen samlade på den och visade upp dem. Än i dag arrangeras aurikeltävlingar i Storbritannien, berättar han.
Auriklen är perenn och både tålig och lätt att odla. Den trivs allra bäst i en tät kruka, i halvskugga.
– Den vill ha det trångt, säger Ray Molin Wilkinson.
Många växter sätter man ju i stora krukor, men auriklen vill stå trångt.
– Då blommar den bäst.
Och så vill den ha det ganska torrt. För att ge växterna god dränering blandar Ray Molin Wilkinson ut planteringsjorden med perlit.
Aurikeln är väldigt lättskött eftersom den kan stå i kruka utomhus året runt.
– Kylan är inget problem, däremot måste man skydda dem från regnet. Inomhus vill den absolut inte stå. Där blir det alldeles för varmt.